Oivvios arkiv

Långt ner i hårddisken hittar jag en dag en bortglömd fil. Det visar sig vara ett av mina mer ambitiösa och naiva struktureringsprojekt: en förteckning över utlånade böcker, en privat bibliotekskatalog.

Den upptar tre böcker och en videokassett:

Purity and danger av Mary Douglas. Koranen av Gud, Terminator och Terminator 2: Judgement day av James Cameron samt Breaking ice, en antologi med samtida afro-amerikansk prosa, möjligtvis sammanställd av Terry McMillan. Så ville ödet det.

Att just dessa verk skulle ställas bredvid varandra. Vad detta betyder är mycket gåtfullt.

Det finns en litet elak historia om restaurang Prinsen som härhör från den tid då franska vinproducenter bojkottades för att fransmännen envisades med att provspränga atombomber på någon atoll som jag glömt vad den heter. Prinsen gick i bräschen för bojkotten och hällde (inför presskameror) ut bordeauxerna i rännstenen. Kunderna fick kolka i sig rioja istället och klagade inte över det. Fint och ansvarstagande och allting.

Läs hela inlägget här »

Min systerson fyllde sex för ett par veckor sedan. Av mig fick han en bok. Jag har redan glömt vilken och det har antagligen han också. Hans far och hans mormor gav honom – trots moderns protester – ett Nintendo 64 TV-spel. Efter maten fick han spela Super Mario 64 en stund innan det var dags för tandborstning och marsch-pannkaka-i-säng. Sedan satt hans morbror och moster som förtrollade och spelade tills de borde ha gått hem för länge sedan. Dagen därpå skaffade jag hem spelet och har sedan dess ägnat all ledig tid åt att förirra mig i digitala labyrinter.

Läs hela inlägget här »

Oivvio Polite har själv upplevt den amerikanska arbetsmarknadspolitiken.

Hösten 92 jobbade jag i New York på fotolabb, en av informationsindustrins oglamorösa underleverantörer. På svartvitt-avdelningen gjorde vi kopior av de headshots som tusentals wannabes skickar till modellagenturer. På avdelningen under oss retuscherade man bilder till Avalonannonser.

Labbet, med ett par hundra anställda, hade grundats av en indier, invandrare i första generationen, två tomma händer. Det skulle inte ha hänt i Sverige. Själv fick jag jobbet två veckor efter att jag kommit till landet. Det skulle inte heller ha hänt i Sverige. Så långt det roliga.

Läs hela inlägget här »

Att skämta är det sista man lär sig när man givit sig i kast med ett nytt språk. Skämtaren vrider på språket på ett sätt som kräver fulländning. Ofta förutsätter han att han och hans åhörare delar referensramar, i många fall även värden.

När ett skämt går hem bekräftas och förstärks gemenskapen. När det inte går hem skruvar åhörarna på sig. Det blir tydligt att det inte finns någon gemenskap.

Läs hela inlägget här »

I den skitflod av CD-romprodukter som vällt över oss de senaste åren finns det inte mycket som kan stimulera en normalt begåvad människa. I utlandet har de digitala ordböckerna och encyklopedierna utgjort ett undantag. Det är inte spektakulära saker utan program som pressar in ett par hyllmeter text på en skiva. De svenska försöken i genren har varit innehållsmässigt och/eller tekniskt undermåliga.

Vad gäller innehållet kan man inte klaga över nyutkomna Nationalencyklopedins ordbok (NEO) på CD. NEO är den mest omfattande ordbok över vårt språk som färdigställts. Konvolutet till CD-versionen ser ut som en skinnklädd bok. ”Så att man har något fint att titta på i bokhyllan.”, som Bra Böckers representant utryckte det på pressvisningen. Det är tyvärr också det enda man får för 1 950 kronor.

Läs hela inlägget här »