Oivvios arkiv

Tidningens affärsidé är att sälja läsare till annonsörer, enligt den enkla formeln ”Många läsare mycket annonspengar”. Ett sätt att skaffa läsare är att ge bort tidningen gratis. Ett ännu bättre sätt är att betala folk för att läsa tidningen.

Goto-World delar ut en gratis browser och säljer annonstid i den. För att få dig att byta till deras värdelösa browser ger de dig en bråkdel av annonspengarna. För att du ska övertala alla du känner att byta browser ger de dig en bråkdel av annonspengarna de tjänar på dina vänner. Känd albansk modell för att skapa välstånd för alla. Som vanligt gäller det bara att vara först.

Expressen

Så funkar det. Konst. ”Vi ser konst överallt i vardagen och vi hör ofta om konst på nyheterna. Men har du någonsin tänkt på vad konst är, egentligen?”

Vår älsklingssajt How Stuff Works, som vanligtvis publicerar korta lättfattliga texter om saker som matsmältning, modem och raketmotorer, har just lagt ut artikeln How art works. Den är inte världsbäst och får inte vara med på några konstteoretiska seminarier, men vi älskar själva hållningen. Den är i bästa bemärkelse amerikansk. En tro på att man kan tala om hur något är, utan att först ägna halva livet åt att utreda möjligheterna att säga det.

Så funkar bilar, så funkar makt. Så funkar telefoner, så funkar sanning. Direkt från världens största demokrati.

Expressen

Nu är det gjort. Efter nästan tjugo år och miljoner mynt har någon gjort det: uppnått ett felfritt resultat i Pac Man. En Billy Mitchell från Florida har spelat alla 256 nivåer ätit alla kex och körsbär och inte förlorat ett enda liv.

Stick och brinn, Göran Kropp. Vad är Mount Everest mot Mount Pac Man? Ett par tusen har försökt bestiga berget och många har klarat det. Miljontals har prövat sina krafter mot spelet och bara en har lyckats. Mitchells prestation är provocerande i sin bländande meningslöshet. ”När jag spelat fyra timmar och insåg att jag hade hundra nivåer kvar började jag heja på mig själv. Jag var rädd att jag skulle försvinna in i mig själv”, säger Mitchell till Wired News.

Expressen

”I det långa loppet är fri programvara ett steg mot en värld där ingen lider brist på något, där ingen behöver arbeta särskilt hårt bara för att överleva.”

Så skrev superhackern Richard Stallman en gång i sitt GNU Manifesto, en av det sena nittonhundratalets mest inflytelserika texter. Han skrev också något för den som inte kan med det utopiska tonläget: ”Upphovsrätt hör inte hemma i den digitala tidsåldern. Förbudet mot att kopiera saker fungerar som en hämsko för en teknologi som inte handlar om något annat än kopior.”

Vito Periano tangerar den tanken i en artikel om musikindustrin och MP3 i augustinumret av Wired. Industrin slösar måttlösa resurser på kopieringsskydd, men hembrännandet fortsätter att äta marknadsandelar till frukost.

Stallman sa att framtida mjukvaruekonomier måste bygga på någonting annat än försäljning av program. För dataindustrin kan det vara support, utbildning och skräddarsydda lösningar. Men vad betyder det för kulturindustrin? En ännu mer långtgående symbios mellan underhållning och marknadsföring? ”Livet har sina goda stunder” som listetta?

Expressen

I Borås producerar man sedan urminnes tider bibliotekarier. Sedan mera nyligen producerar man också den lovande tidskriften Human IT. Kanske ska det utläsas ”jumann ajjti”. Flertalet bidrag är på engelska.

I ett förord som får mig att vilja läsa mera påpekar gästredaktören Mats Dahlström att debatten om litteratur och IT varit hårt polariserad. Å ena sidan de som menar att Nintendo lobotomerar barn. Å andra sidan de som tror att hypertexten kommer att befria läsaren från den dominerande Författarens linjära järngrepp.

Till min besvikelse visar det sig att flera artikelförfattare ändå inte tagit av den teknoutopistiska partyhatten. Tursamt nog domineras numret av Johan Svedjedahls småtorra nära hundrasidiga lägesrapport om Internet och den traditionella förläggarrollen.

Expressen

Alan Turing är vid sidan av Lovelace, Pascal, Neumann och en massa andra människor känd som datorns uppfinnare. Mer specifikt som den generella Turingmaskinens uppfinnare, generell såtillvida att den kan beräkna allt som låter sig beräknas med algoritmer. ”It computes. Maybe it should be called computer.” Men han drömde också om att den en dag skulle kunna skriva sonetter. Han drömde inte om att någon skulle bygga hans teoretiska maskin med samma element som bygger DNA. I senaste numret av Economist kan vi läsa om Ehud Shapiro, en israelisk mikrobiolog som visat hur just detta kan göras, hur man kan bygga en dator som får plats i en mänsklig cell.

Vem vill ha sonetter?

Expressen

Michaela flydde från Östtyskland, inte för att hon hade något otalt med Stasi, utan för att allt var så tråkigt och fult. Väl på andra sidan anpassade hon sig fort. Fick jobb som sköterska och delade lägenhet med en västtysk tjej. De sitter framför tv-n när de första nyheterna om murens fall sänds. ”Fan också”, säger hennes väninna som för ett ögonblick glömt vem hon pratar med, ”nu kommer östtyskarna.”

Händelsen är från amerikanska journalisten Mark Fritz nya bok Lost on earth, nomads of the new world, om situationen för flyktingar under 90-talet. Inte om människor som gråter i tv, utan om människor som tittar på tv. Riktiga människor alltså. Jag hittar den på http://www.blueear.com, en sajt som lyckas leva upp till den käcka devisen ”Global writing worth reading”. Mera Fritz. Mera Blue Ear.

Expressen

Oivvio Polite hänger sig åt Pluton Svea och Division S.

Kelloggs gjorde i början av 70-talet ett reklaminslag med den populäre komikern Bob Hope. Hope spelade mot Kelloggs tecknade maskot Tony the Tiger, som är helt tokig i cornflakes. Bob sa någonting roligt – om cornflakes får man anta – och Tony fyllde i med ett ”Right on, Bob!”
Läs hela inlägget här »