Oivvios arkiv

I våras tillbringade jag några veckor på Stockholms tingsrätt med att gå igenom vårdnadstvister. En stor andel av de fall som rubricerats som vårdnadstvister visade sig i själva verket handla om underhållsbidrag.

Många pappor överlåter utan strid vårdnaden av sina barn till modern, men processar om underhållet. Att män har svårare att skiljas från sina pengar än från sina barn var en nedslående men kanske inte helt förvånande upptäckt.

Att de pappor som faktiskt kämpar för att få sina barn i allmänhet har mycket dåliga utsikter att få vårdnaden kom inte heller som en direkt överraskning. Under perioden 1987-1992 streds det om 132 barn på tingsrätten. I 44 fall fick fadern vårdnaden.

Många gånger har modern tilldömts vårdnaden interim-istiskt. Under de ofta långdragna tvisterna bor barnet alltså hos henne. När dom faller i vårdnadstvisten, två eller tre år senare, ligger inte bara parternas lämplighet som föräldrar i vågskålen utan också den tid som förlupit sedan den interimistiska domen.

Rätten resonerar alltså så här: Både parterna är i och för sig lämpliga som föräldrar, men barnet har bott så länge hos modern att en överflyttning av vårdnaden skulle kunna skapa oro hos barnet.

Britta Svensson skrev här i Expressen att kvinnan ”eftersom hon bär, föder och ammar barnet är mer oumbärlig än mannen”. Nina Lekander refererade 14/9 en barnforskare som hävdar att vårdnaden om små barn i vårdnadstvister bör anförtros ena parten.

Vad forskare tror om barns behov såväl som om bröstmjölkens välsignelser växlar som kjollängder. Ingen kan med säkerhet säga att barn far illa av att bo växelvis hos modern respektive fadern. Vad man däremot kan hävda med stor säkerhet är att fäder kommer att ha ännu sämre utsikter att få vårdnaden om sina barn om lagen förordar ensam vårdnad.

Den här debatten handlar inte om barns bästa. Barnets bästa är, som alltid i vårdnadsfrågor, ett slagträ som parterna tillgriper. Snarare handlar den om vad det skall innebära att vara man respektive kvinna.

I nästan allt innebär ökad jämställdhet att män måste överlämna makt till kvinnor. Något som de aldrig gör frivilligt.

Frågan om vårdnad av barn är ett område där ökad jämställdhet betyder att kvinnor måste överlämna makt till män. Det är inte förvånande att de inte gör det frivilligt.

Expressen

Sen i tisdags kommer ingenting att bli sig likt i förlagsvärlden.

Fatbrain är ett obskyrt amerikanskt slanguttryck för hjärninflammation. Det tycks framför allt användas som synonym för idiot. Kanske skall det jämföras med svenskans vattenskalle. Fatbrain.com är också det provocerande och smarta namnet på en Internetbokhandel vars aktier under tisdagen steg sextio procent på New York-börsen.

Den ursprungliga idén – att sälja böcker om datorer via nätet – var inte unik.

Tillsammans med Amazon och andra har de påbörjat slakten på den traditionella bokhandeln. Härnäst vill Fatbrain ta över förläggarens roll.

Idén med print-on-demand eller elektronisk publicering är inte heller ny, men Fatbrain tycks ha hittat en lösning på de praktiska problemen. De har kommit på hur man tar betalt.

Tanken är denna: Författaren – vem som helst med en dator – lägger ut sina böcker, artiklar eller forskningsrapporter på Fatbrains hemsida och anger ett pris. Läsaren betalar för dokumentet och laddar ner det. Hon kan läsa det på skärm, skriva ut det på sin egen skrivare eller få en snygg och bunden utskrift hos en kopieringsfirma. Dokumentet är krypterat så att köparen inte kan sälja det vidare. Fatbrain och författaren delar lika på vinsten. Inga förlagsredaktörer, lektörer och tryckare. Kostnad för lagerhållning och distribution: noll.

Bara en dåre kan tro att detta inte kommer att förändra den roll som litteraturens grindvakter, de stora förlagen, spelar i dag. Lika naiv är föreställningen att alla manus som i dag hamnar i byrålådor och refushögar i morgon kommer att hitta en stor publik på nätet. Läsarens behov av någon som gör ett urval kommer att växa. Kanske kommer kritikerns position att stärkas. Kanske kommer köparen i högre utsträckning att styras av andra köpare.

Ett är säkert. Relationen mellan författare, förläggare, kritiker och läsare har fått sig en fet smäll.

Expressen

En gång sa min far såhär till mig och min syster: ”Remember that you’re white”

Vi satt på en restaurang vid St:Eriksplan. Inredningen gick brunt. Jag hade ett glas cola framför mig. Jag var fem eller sex, min syster fem år äldre. Hon bodde med vår svenska mor. Jag bodde med min nya mamma från österrike och pappa, som var vad man idag skulle kalla afrikanamerikan.
Läs hela inlägget här »