Oivvios arkiv

Mediemonopolen hotar mångfalden hävdar en förläggare som själv är exempel på motsatsen.

Häromkvällen pratade den amerikanske förläggaren André Schiffrin på ABF i Stockholm. Representanter från Ordfront, Bonniers och KF Media borgade för att diskussionen om ägarkoncentrationens konsekvenser inom förlags- och mediemarknaderna blev tämligen animerad (DN 20/11).

När Andre Schiffrin igår pratade för journalistikstudenter på JMK gick det lugnare till. Sekonderad av gästprofessorn Arne Ruth lade Schiffrin ut texten om hur ökade vinstkrav i förlagsvärlden tvingar redaktörerna att skära bort nittio procent av utgivningen. Kvar finns de titlar som är garanterade en plats på bestsellerlistorna.

Enligt honom själv är botemedlet mot kulturens utarmning inte idealistiska småförläggare utan hårdare konkurrenslagstiftning. Den goda journalistiken och de bra böckerna måste återfinnas i den kulturella huvudfåran och där för de enligt Schiffrin en tynande tillvaro.

Den monopoliserade mediemarknaden hotar mångfalden också genom att försvåra de små förlagens arbete. Som exempel nämner Schiffrin internetbokhandeln Amazon, som för att ta marknadsandelar sålt böcker under inköpspriser. Att göra miljardförluster idag är OK om man kan hoppas på världsdominans 2010.

Små förläggare och distributörer har inte en chans att hänga med i det loppet. Detta till trots tycks Schiffrins eget ”lilla” förlag The New Press gå alldeles utmärkt. Sedan starten 1992 har man givit ut 200 titlar. Många av dem återfinns givetvis i Amazons utbud och då till samma priser som på The New Press egen hemsida. Men en sådan invändning mot Schiffrins domedagsprofetior är kanske lättköpt?

Expressen

Oklarhet om invandringspolitiken göder nationalismen både i Österrike och Sverige.

På morgonen efter Jörg Haiders valframgång ringer jag mamma. Hon kom till Sverige från Österrike i slutet av femtiotalet, men besöker föräldrahemmet ett par gånger om året. Hon berättar att man inom den österrikiska gemenskapen i Stockholm är förfärad över Haiders frammarsch. Men i hennes hemby i Steirmark tar man saken med ro. Även de som inte själva röstat för Haider har svårt att förstå uppståndelsen i utländska medier.

Man säger att Haider har hållit vad han lovat i den delstat där han har majoritet. Han har backat från de hårda främlingsfientliga utspel som en gång placerade honom på den politiska kartan. Och ungdomen stöder honom!

Det är svårt att föreställa sig en tysk säga det där sista. Det brukar sägas att österrikarna aldrig utvecklat det komplicerade skuldmedvetande som tyskarna brottas med. Haiders framgångar och reaktionen på dessa ger stöd för den teorin. I Österrike tycks ett ställningstagande för eller emot den framgångsrika extremhögern inte vara den vattendelare jag föreställer mig att det skulle vara i Tyskland.

Jag tror inte att Haiders triumf får någon belysning av EU-kommissionens senaste Eurobarometer som utger sig för att mäta nationalistiska stämningar. Där rankas Österrike, Sverige och Storbritannien som några av Europas mest nationalistiska stater. Italien och Frankrike, de länder där extremhögern står som starkast, skulle enligt samma undersökning höra till de minst nationalistiska länderna.

Snarare får man söka förklaringen i det österrikiska politiska etablissementets oförmåga att formulera en enhetlig och tydlig linje i invandringsfrågor. Det problemet känner vi igen från hemmavid och annorstädes i Europa.

Expressen