Jag städade hårddisken igår och hittade ett par intervjuer jag gjorde för Mångkulturåret 2006 som tål att lyssnas på igen.
Den första är med Vanja Hermele och handlar om hennes undersökning av svenska teaterchefers syn på mångfald och jämställdhet.
Den andra är en intervju med Farnaz Arbabi som jag gjorde när hon var i slutskedet med repetitionerna av Utvandrarna.
Här är min anmälan av Björn Ranelids *Öppet brev till George W Bush* från dagens Kulturnytt.
In late 2006 I made an interview with Richard Dyer for Swedish national radio. Professor Dyer was in Stockholm teaching a course on serial killers in fiction at Stockholm University. I had him talk about his book White, the state of critical whiteness studies, the connection between fictional serial killers and whiteness. He also talks a bit about his time at the CCCS, his role in the founding of The London Lesbian & Gay Film Festival and lots more. The version is pretty much the raw unedited two hour interview.
Jag träffade en gång någon som hade träffat någon som just efter Berlinmurens fall arbetat med att lära byråkrater från det forna Östtyskland hur man gör offentlig administration i en demokrati.
”Varför älskar så många svenskar Thailand?”
Fritidsresors Lottie Knutson fick den frågan i en intervju häromdagen.
Hon svarade såhär:
”Det finns en stark relation mellan svenskar och thailändare. De kan ge sin sista skjorta till en svensk…”
Sedan berättade hon om en elefantridning hon och barnen gjort i Thailand.
”Den thailändske skötaren lät min mellanson få rida på en mellanstor elefantunge, en som var lagom åt honom. Han gjorde det inte för pengar utan för att vår son skulle bli glad.”
Läs hela inlägget här »
När Mehdi Ghezali kom hem till Sverige i juli landade han mitt i nyhetstorkan. Han satt där i pressuppbådet och såg ut som vilken förvirrad hårdrockare som helst. Själv stod jag böjd över middagsdisken och kastade bara ett getöga på sommarhusets brusiga 14-tummare. Ändå är det den enda av semesterns nyhetssändningar kommer ihåg.
Läs hela inlägget här »
Jag var sex år och hade fyrtio graders feber. Solen låg på genom balkongfönstret. Ute var det sommar men jag låg nerbäddad i vardagsrumssoffan och på soffbordet hade pappa ställt ett stort glas jos.
Läs hela inlägget här »
När svenska tidningar skrev om USA under sjuttiotalets första år handlade det ofta om Latinamerika och ännu oftare om Vietnam. Men decenniet innan stod en annan fråga längst upp på dagordningen. Under nästan hela sextiotalet hade det som då hette ”negerfrågan” varit det helt dominerande ämnet i svensk USA-journalistik.
Läs hela inlägget här »
Alla vet att riktigt onda män läser bibeln. Seriemördaren i rysaren Seven gör det. Hannibal Lecter gör det och lättar upp med lite Dante mellan varven.
Nietzsche är en annan författare som står långt upp på onda mäns läslista. Max Cady, fängelsekunden och psykopaten i Cape Fear, var till exempel en flitig Nietzschestudent.
Läs hela inlägget här »
Första gången jag läste den arabiske 1300-talstänkaren Ibn Khaldun var när jag bodde i Kairo för en tio år sedan. Jag var där för att slå dank och fundera över vad jag skulle göra av livet. Ibn Khaldun passar fint för sådana loja dagar när man inte är på väg någonstans. Tre sidor om ”Köpmäns transport av varor” och sedan två om ”Människans förmåga att tänka”. Stora sjok känns igen från senare västerländska tänkare. Historisk materialism och klimatlära. Marx och Montesquieu.
Läs hela inlägget här »
