När Ozan Sunar som barn kom till Sverige från Turkiet rimmade turk oftast på burk. "Arab" fungerade under åttitalet som heltäckande skällsord för samtliga etniska och religösa grupper från Orienten. Med den stämpeln i pannan hamnade man längst ner i invandrarhierarkin.
Araben blev aldrig "ethnic chic". Hipphetsfaktor noll. När Sunar tog initiativet till den första Orientfestivalen för fyra år sedan var ett av syftena just att göra muslimen hipp.
Invandrarkulturen, vilket i sig är ett absurt ord, har alltid gettoiserats eller politiserats. Tjänstemän jag pratade med inför den första festivalen ville placera den i Rinkeby-Tensta. Jag ville inte ha den där. Jag ville heller inte ha den insvept i palestinasjalar och banderoller, inte använda kulturen som instrument i en av otaliga solidaritetsmanifestationer.
Reklambyrån Paradiset har gjort festivalaffischen och man skulle kunna tro att det enda syftet är att stärka Orienten som varumärke.
Men festivalen är, som namnet antyder, en reorientering, en ansats att tänka Orienten på nytt. Och detta i en kunskap som är både praktisk och teoretisk. Konserter och dansuppvisningar varvas med seminarier.
Årets tema är Orienten i Europa. Det är situationen i dag snarare än det idéhistoriska arvet som ventileras. Går det att vara kristen och muslim? Finns det en Orientgen och hur mår den av att matas med falukorv, frågar författaren Rawia Morra.
Festivalen pågår till och med söndag i Galärparken på Djurgården. I dag uppträder bland andra kenyanska Out of Street, akrobatgrupp av före detta gatubarn.
Expressen rapporterar flitigtfrån festivalen.
Expressen