Oivvio Polite går på upptäcktsfärd i den nya sköna världen (2).
När Nils Fredriksson kom till Anderssons mekaniska verkstad i Svedala 1893 var det som konstruktör. Sju år senare hade han avancerat till överingenjör. Med sina kunskaper från tekniska elementarskolan hade han effektiviserat mycket i den produktion som tidigare varit helt hantverksbaserad. Trots hans insatser var företagets ekonomi fortfarande skral.
Fredriksson började tänka att problemet inte var strikt teknologiskt utan snarare kulturellt. Den kultur som omgärdade arbetet premierade inte effektivitet. Det som uppskattades var inte hur snabbt arbetet utfördes, utan det utförda arbetets fulländning; att göra ett gott hantverk. Uppdelningen mellan arbetstid och fritid var oklar. Arbetet var också ett sätt att umgås. Vidare bestämdes priset på en vara inte av de faktiska kostnaderna utan efter vad som ansågs brukligt.
För att optimera tillverkningsprocessen måste denna kultur brytas ned.
Människorna måste ryckas ut och stoppas in på ett nytt sätt.
Så uppstod klyvnaden mellan tankens och handens arbetare. Några räknade och strukturerade, byggde upp produktionsprocesser där varje arbetsmoment klockats för att den ene arbetarens prestation skulle kunna ställas mot den andres.
Var ingenjörerna som grupp ansvariga för det som kom eller var de bara historiens verktyg? Klart är att de som representanter för sin tids stora utopiska projekt, industrialismen, hade en långt framskjuten samhällsposition och att många av deras drömmar blev verklighet. Kanske kan man också säga att industrialismens rationaliseringar till slut kom alla till del, om inte annat så genom att vi blev andra människor.
Ingenjörens sätt att lösa problem spred sig långt utanför det fält som de själva hade direkt kontroll över. Inte för inte har seklets aktiva ansatser att rita om det mentala landskapet kallats social ingenjörskonst.
På MIT bildades en gång för mycket länge sedan en modelljärnvägsklubb som kommit att bli berömd. Människorna kring modellen var studenter som älskade den. Ofta tillbringade de hela nätterna med att få den att göra roliga saker.
En dag fick de något som skulle kunna kallas dator att styra sina tågväxlar med. Snart roade de sig inte med järnvägen utan med datorn.
Vissa skulle kalla dem historiens första hackers. Andra skulle säga att det alltid funnits hackers och att det som definierar hackern inte är intressets riktning utan dess intensitet. De skulle säga att vad som helst kan hackas; biljard, cellbiologi eller datorer.
Att hacka. Ordets betydelser är nästan lika hopplöst svåröverskådliga som dess ursprung. De populära beskrivningarna av hackerkulturen skjuter nästan alla in sig på hackandets nattsida. Böcker som The Hacker Crackdown, Out of the Inner Circle och senast i svensk översättning Hacker, berättelsen om gänget som knäckte koden, beskriver illegala dataintrång i mer eller mindre heroiserande ordalag; unga bleka män som sitter uppe nätterna igenom och ser en utmaning i att kunna ta sig in i varje dator som kan nås via telenätet, inte för att komma över känslig information, inte för att stjäla, utan bara för att se om det går.
Denna bild överensstämmer delvis med den självförståelse hackerkulturen uttrycker bland annat i The Jargon File, en hackerordbok som är resultatet av ett mångårigt samarbete mellan människor som i vissa fall aldrig sett varandra. Jargongfilen omgärdar inte intrång i andras system med skräckfylld beundran, utan inskärper att dataintrången bara är en avart av hackande. Inte heller stöder Jargongfilen stereotypen av hackern som en asocial typ med flaskbottnade glasögon. Däremot stöder den bilden av hackers som en intelligensaristokrati så uppfylld av sin syssla att den tenderar att försumma annat, en högteknologisk munkorden.
Det är förstås tveksamt om hackerkulturen kan sägas uttrycka en ideologi. Gör den det så är det inte en som påminner om någon tidigare. Den är elitistisk men samtidigt antiauktoritär. På dess lista över onda företeelser finns byråkrati och okritisk lydnad, men också smurfar och Muzak.
De akademiker som givit sig i kast med att kartlägga de människor som lever med och för sina datorer har oftast antagit ett psykologiserande perspektiv. I Sverige har Eva Erson och Jörgen Nissen studerat datorintresserade unga män och oberoende av varandra dragit likartade slutsatser. Datorentusiasterna är kontrollfixerade. I en svåröverskådlig värld av obegränsade valmöjligheter erbjuder datorn ett mikrouniversum helt underkastat hackerns kontroll.
Oenigheten om hur hackerkulturen skall beskrivas är stor. Kanske är det inte så förvånande att ingen försökt kartlägga denna subkulturs inflytande på mainstreamkulturen. Men kanske vore just det projektet det bästa sättet att förstå hur och om den så kallade informationsrevolutionen kan komma att rita om den mentala kartan.
Hackern och ingenjören. De är varandras spegelbilder. Identiska men omvända. De när båda en tilltro till vetandet och teknologin som människans bästa vän. Där ingenjören föreskriver teoretisk skolning för att lösa praktiska problem gör hackern tvärtom. Lierad med näringslivet organiserar ingenjören arbetet efter tayloristisk förebild. Hackern däremot är direkt fientlig t inställd till näringslivet. Han har till skillnad från ingenjören inte en framskjuten position i samhället. Han sätter inte på något direkt sätt sitt märke på samhällsdebatten. Men han är, i likhet med ingenjören, upphovsmannen till sin tids stora utopiska projekt.
Hackers - obetalda eller underbetalda - har tänkt och byggt den nya informationsteknologin.
En av många möjliga ingångar till en förståelse av hackerkulturens inflytande är David Jay Bolters Writing Space, en redogörelse för hur olika "skriftytor" - från papyrusrullen till datorn - under olika epoker format tänkandet. När den medeltida kodexen kopierades skrev kopiatorn ofta kommentarer i marginalen eller infogade dem i huvudtexten, nästa kopiator tillfogade ytterligare en marginal. Texten var resultatet av ett kollektivt arbete.
De första tryckarna övertog många av kodexens konventioner. Bland annat använde man länge med de förkortningar som sparat tid i det mödosamma handskriftsarbetet.
Med tiden hittade den nya teknologin sina egna villkor. Relationen mellan text, läsare och upphovsman förändrades radikalt. Tidigare hade stycken om vitt skilda ämnen bundits inom samma pärmar. Tryckpressen gynnade en väl sammanhållen, linjärt strukturerad text. Texten blev verk, en osårbar monolit.
Datorsättning var, som fotosättning, ursprungligen ett sätt att förbilliga det man tidigare gjort med metalltyper. Men när de texter som skrivits på dator i allt större utsträckning också läses på datorer verkar det rimligt att utnyttja mediets speciella förutsättningar.
Datorns skriftyta gynnar korta stycken och korsreferenser. Den tilllåter författaren att avhandla ett ämne med olika detaljrikedom eller abstraktionsnivå och sedan låta läsaren välja sin egen väg genom textrymden. Intertexter kan bifogas i deras helhet. Den "hypertext" som uppstår kan hållas öppen gentemot läsaren som kan göra sina egna tilllägg eller förändringar.
Bolters privilegierade exempel är skönlitteratur, där hypertextexperimenten än så länge är rätt tafatta, men hans beskrivning träffar exakt det arbetssätt som råder i virtuella programmerarkollektiv.
De hackers som utgjorde legendariska MIT AI labs på 60- och 70-talen lät hela sin programkod vara offentlig. Ville någon kopiera deras program eller ändra i dem var det bara att hacka på.
På så sätt förhindrade man att samma arbete utfördes på flera håll. Samma princip tillämpade finländske Linus Torvalds när han för några år sedan började skriva en klon av operativsystemet UNIX för PC. Han lade ut embryot på en diskussionsgrupp och fick snart hjälp av andra intresserade. I dag är Linux ett fullfjädrat operativsystem, långt mycket effektivare än Windows 95 och MacOS. Det sprids fritt med bifogad källkod så att den som vill kan modifiera det efter behov.
Den konkreta påverkan på samhället hackerkulturen kanske kan komma att få under de närmast decennierna är en revidering av upphovsrättlagstiftningen. Upphovsrätt, som vi känner den i dag, fungerade bra tillsammans med tryckteknologin. Inom hackerkulturen har man på ett förutsättningslöst sätt utforskat den nya teknikens möjligheter och funnit att de samverkar med upphovsrätt.
De krav på informationens frihet som höjs inom hackerkretsar stämplas ofta som ogenomtänkta, men frågan är om inte upphovsrätt som vi känner den kommer att visa sig vara en historisk parentes som uppstod i anslutning till en viss teknologi: tryckpressen.
Mer långsiktigt och djupgående kan den nygamla uppfattningen av arbete som hackerkulturen utvecklat komma att få spridning.
Som i den förindustriella produktionen bedömer hackers arbetsinsatser efter helt andra kriterier än lönsamhet. Stora mjukvaruföretag är skeptiska till hackers som de menar inte intresserar sig för att utföra saker snabbt utan filar på koden tills den är helgjuten.
Men mjukvaruföretagen arbetar efter ett industriellt paradigm som inte är förenligt med informationssamhällets välutbildade arbetare, en person vars potentialer hämmas om han formpressas till kugge. Hackerkulturen har uppenbarligen funnit samarbetsformer som ger fritt spelrum åt arbetarens kreativitet och glädje till arbetet.
Inga av dessa förändringar kan förväntas ske som ett resultat av hackarnas utbredning. Om ingenjören var extrovert elitist är hackern en introvert sådan. Han bedriver ingen lobbyverksamhet. Snarare är han att betrakta som ett pilotfall.
Ett exempel på någon som gjort datorn till det alla goda verktyg med tiden blir, en förlängning av självet.
+++
Diverse relaterade länkar:
Bruce Sterling
The Hacker Crackdown: Law and disorder on the electronic frontier
http://riceinfo. rice.edu/projects/RDA/VirtualCity/Sterling/index. html
Richard Stallman
The Gnu Manifesto
http://www. gnu.ai.mit.edu/gnu/manifesto. html
David Jay Bolter
Degrees of Freedom
http://www. lcc.gatech.edu/faculty/bolter/degrees. html
Linus Walleij
Copyright finns inte
http://www. df.lth.se/triad/book
Aronsson, Lars
Svensk Datorjargong
gopher://gopher. lysator.liu.se/11/project-runeberg/txt/swedhack
Raymond, Eric S
The Jargon File
http://www. lysator.liu.se/hackdict/split2/main_index. html
Expressen