Barcelona (1)
Picassomuseet i Barcelona förevisar mycket av hans tidiga produktion, från nio-tio års-åldern. Inte så mycket båtar och krigsgubbar. Mer "konstnärens mor" o. dyl.. Större stridslystnad än så hade jag nog förväntat mig av en nioåring. I mitt minne flyter det upp något om Picasso och ett krig i Spanien, under vilket han skulle ha revolutionerat kamouflagemåleriet.
Barcelona (2)
Tjurfäktning. Det är faktiskt det första vi ser när vi knäpper på hotellrummets TV. Vi kommer in mot slutet. Tjuren har man ju sett förut, alltid samma ömkansvärda förlorare, med lansar hängande från ryggen. Men matadoren. Hans blick när han har stuckit in svärdet i djurets huvud förvånar. Det enda rimliga vore om han uttryckte någon sorts allvar.
I stället jublar han som om det vore ett fotbollsmål han presterat.
Han ser så dum ut.
Barcelona (3)
Letar i Alice B. Toklas självbiografi om kopplingen mellan Cézanne, Picasso och det kantiga kamouflagemåleriet. Förgäves. Den ordbild som oftast möter blicken är "Gertrude Stein". På väg mot Elsass studerar de dock intresserat olika nationaliteters kamouflage. "Färgskalorna var olika, mönstren var olika, sättet att placera dem var olika, det förtydligade en hel konstteori och dess oundviklighet." Där ser man.
Någonstans passerar de också Barcelona.
Expressen