En världsbokdag i Oivvio Polites liv.
På morgonen går jag ner till posten för att hämta en bok jag beställt från Norstedts. På hyllorna trängs paket från Ellos och H & M med Bra Böcker, Det Bästa och Nationalencyklopedin.
Postkassörskan berättar att många bokpaket aldrig hämtas ut. Folk glömmer dem och bokklubbarna är envisa, "de skickar ju på en även om man vill eller inte."
Boken kostar fucking 795 kronor. Och då är det inget praktverk precis, utan svensk facklitteratur tryckt på samma billiga frigolitpapper som bokreautgåvorna. Jag är övertygad om att kvinnan jag beställde av sa 606 kronor inklusive moms. Jag funderar på om man kan stämma dem på något sätt.
Framför Stadsbibliotekets huvudbibliotek väntar sex personer redan kvart i tio. Tre sitter på trappan och läser, Peter Höeg, en franskabok och något annat. En skyddar rumpan från den kalla stentrappan med en bok. Jag funderar på att använda min nyförvärvade dyrgrip på samma sätt. En bok för närmare tusenlappen borde åtminstone duga till att sitta på. Innan biblioteket öppnar har den väntande skaran hunnit växa till 36 vuxna och sju barn. Barnen skall till barnavdelningen för att se Tummelisa.
Det är svårt att söka böcker i bibliotekets dator eftersom den inte tar emot å, ä och ö. Man får navigera mer på känn.
I högarna hittar jag Marek Kohns The Race Gallery som jag velat skaffa. Funderar på att låna den, men eftersom jag aldrig kan lämna igen något i tid så får det vara. Efter datoriseringen har man blivit hårdare med förseningsavgifter. Förr kunde man komma undan genom att lämna böckerna i bokinkastet nattetid. Taxan är dock mycket låg. Fem kronor "per vuxenmedium och påbörjad vecka".
Världsbokdagen firas med en liten tävling. Namnge författaren till femton citat. Jag känner igen två. Dagen till ära inviger man också det nya miljö- och kretsloppsbiblioteket. En lite stingslig bibliotekarie hindrar mig från att gå in och titta.
När det kommer fram att jag är där för att rapportera får jag raskt en rundvisning med biträdande chefen. Väldigt trevligt.
Utöver miljöavdelning öppnas även det övre galleriet som tidigare fungerat som magasin. Ytterligare 15 000 volymer skönlitteratur blir direkt tillgängliga. I övrigt får jag veta att biblioteket har 3 000-5 000 besökare per dag och lånar ut ungefär lika många böcker. Tveklöst är det en mycket populär verksamhet. Man har länge arbetat för att få ut bibliotekskatalogen på Internet. Stötestenen är sekretessen. Man måste vara säker på att ingen kan snoka rätt på vad andra lånar.
På H W Kuijl & Söner Bokhandel kan man stolt tala om att man är medarrangör till "Möten med författare" som pågår en trappa upp i samma hus. I enlighet med Världsbokdagens tradition köper jag en bok till en vän. Det blir Bänkpress, för att min bästis börjat på gym och tycker om Sven Lindqvist och för att boken kostar tio kronor.
På författarmötet i ABF-huset är det knökfullt. Tjejen framför mig ligger på golvet med sin solariebruna mage i vädret och lyssnar på Johanna Ekström. Tvåhundra personer minst, en onsdag klockan elva, och då gör författarna ändå ingenting utöver det vanliga.
I Humlegården har Kungliga biblioteket smygöppnat efter renoveringen. Personalen är lika vänlig och tillmötesgående som alltid, men något extra för Världsbokdagen har man inte tänkt på. Sak samma. Samlingarna är inte - som många tycks tro - reserverade för forskarsamfundet.
Är man arton år fyllda har man rätt att låna, och det brukar aldrig komma några räkningar för förseningar.
På Hedengrens ett stenkast bort behöver man inte heller vara forskare för att bli vänligt behandlad. En berusad man i grön kostym förhör sig med chefen Bengt Bergh om "riktiga skräckböcker efter filmer." Han hänvisas till avdelningen för engelsk litteratur.
Inte heller här har man några särskilda arrangemang för dagen, däremot pågår "lilla bokmässan", ett initiativ som skall hjälpa små, ekonomiskt svaga förlag att nå en större publik.
Trots en del dystra profetior tycks det som att boken på det hela taget mår alldeles utmärkt.
Expressen