Oivvio Polite har själv upplevt den amerikanska arbetsmarknadspolitiken.
Hösten 92 jobbade jag i New York på fotolabb, en av informationsindustrins oglamorösa underleverantörer. På svartvitt-avdelningen gjorde vi kopior av de headshots som tusentals wannabes skickar till modellagenturer. På avdelningen under oss retuscherade man bilder till Avalonannonser.
Labbet, med ett par hundra anställda, hade grundats av en indier, invandrare i första generationen, två tomma händer. Det skulle inte ha hänt i Sverige. Själv fick jag jobbet två veckor efter att jag kommit till landet. Det skulle inte heller ha hänt i Sverige. Så långt det roliga.
Lunchrast hanns ofta inte med. I stället satt man på brandtrappan och åt kinakäk som levererats av wetbacks ännu några kretsar längre ner i låglöneinfernot. Företaget uppmärksammade lunchproblemet först sedan kunder klagat över att bilder levererats med rester av ris och sötsursås.
Fackföreningar, anställningstrygghet, skyddsombud och annat var okända begrepp. Fringisarna utgjordes av en cola och en Chicken Tikka veckan före jul.
I snitt en person om dagen fick sparken. Inte för allvarliga förseelser. Utan för att vi skulle känna trycket. När jag kom för att hälsa på tre år senare var alla på min avdelning utbytta.
Per Wirténs nya debatt- och reportagebok Hellre fattig än arbetslös? handlar mycket om detta Amerika, inte om ungdomar för vilka skitjobben är en trampolin till bättre anställningar, utan om människor som varvar minimilönjobben med socialbidrag, om företag där det är omöjligt att bedriva facklig verksamhet.
Wirtén besöker arbetsplatser där personalomsättningen är skyhög och företagen medvetet motarbetar alla ansatser till organisation. Ställen där den som kommit för sent tre gånger blir avskedad med omedelbar verkan. Han håller fram det Amerika som är verklighet för den tredjedel som vänder hamburgare och skurar golv för fem dollar i timmen.
Men Wirtén hälsar också på hos dem som hamnat på solsidan i den nya arbetsuppdelningen; programmerare, skattejurister och forskare. De som Robert Reich kallar symbolanalytikerna, en växande grupp som har långt högre löner än sina svenska kolleger.
Inte heller de har någon anställningstrygghet, men det är inte så bekymmersamt om man har en årslön på 600 000 dollar och när som helst kan få ett nytt jobb, lika stimulerande och välbetalt.
Området mellan dessa båda grupper, det där mellanchefer, kvalificerade arbetare och sekreterare tidigare uppehållit sig, tycks bli allt mindre.
Hur denna nya samhällsstruktur ska förstås och hur den ska hanteras finns det otaliga uppfattningar om och Wirtén låter en god del av dem komma till tals: högerekonomer som menar att utvecklingen mot svagare fackföreningar, arbetsskydd och sociala skyddsnät är den enda tänkbara, att den måste drivas längre.
Han träffar unga liberala ekonomer som menar att USA:s sysselsättningsgrad inte är särskilt imponerande, att det inte finns någon bevisad korrelation mellan gott anställningsskydd och låg sysselsättning.
Att Wirténs sympatier ligger hos den senare gruppen råder det inga tvivel om. (Boken är för övrigt betald av TCO.) Men när han ska sammanfatta vilka lärdomar vi i Sverige kan göra av den amerikanska situationen blir han oklar.
Han säger sig vilja förskjuta fokus för arbetsmarknadsdebatten. I stället för att diskutera hur vi kan skapa låglönejobb efter amerikansk modell bör vi skapa betingelser för tillväxtområden som Research Triangle Park där expansiva kunskapsföretag växer som ogräs. Wirtén beundrar den entreprenörsanda som råder i "Triangeln" och undrar varför vi inte sett något liknande växa fram i Sverige.
Att låglöneträsk och dynamisk marknad skulle vara två sidor av samma mynt tror han inte för en sekund. Just där går analysen lite väl fort. Att föreslå några konkreta åtgärder blir inte tal om.
Att Wirténs bok inte erbjuder några lösningar gör den inte mindre relevant. När så många debattörer försöker hypnotisera med en amerikansk modell som ska lösa alla våra problem behövs böcker som Wirténs för att bryta förtrollningen.
Per Wirtén
Hellre fattig än arbetslös?
Norstedts
Expressen