För ett par år sedan tillbringade jag en höst och en vinter i Kairo. Vi bodde i en trerummare vid Meidan Cit-Cat, uppkallad efter den nattklubb engelsmännen drivit där. Nattklubben var sedan länge ersatt av en moské. Bara namnet fanns kvar. "Welcome in Meidan Cit-Cat, Welcome in Cairo." Kairo, il Kahira, ordagrant: erövrerskan, the lady domina. Framför allt ägnade jag mig åt dagdriveri.
Jag åt mest taamia, Egyptens svar på falafel, först för att jag älskade dem och sedan för att pengarna tog slut. Taco Bee var ett snabbmatställe som inte gjorde tacos men som hade stans bästa taamia.
Det låg också i grannskapet, på gränsen mellan medelklassens Sahafeen och det oöverskådliga Imbaba, ett av de vidsträckta slumområden av slingrande gränser där man säljer piratkopierad Ace of Base, där bara de minsta Toyotabussarna kan köra och där den nya fundamentalismen vuxit fram.
Till sin utformning befanns Taco Bee mellan de hål-i-väggen taamiahak som finns överallt i Imbaba och det nyöppnade MacDonalds vid glittriga Meidan Siwinkis tio minuter söderut. American style egyptian fastfood.
Ägaren hade varit sjutton år på en amerikansk snabbmatkedja i Kuwait. Nu hade han återvänt för att döttrarna skulle få växa upp i fäderneslandet. Hans anställda hade alla samma blå skjortor och kepsar. Han erbjöd "free home delivery".
På Hilton Hotel vid Meidan Tahrir kan gästerna titta på CNN. Men dit in, till de flimrande skärmarna, når inte det Egypten som är fullständigt schizofrent, som letar efter sig självt i glappet mellan religiöst och sekulärt, mellan folkstyre och teokrati. Där finns inte de medelklassens mödrar som kastat sina slöjor och av sina tonårsdöttrar anklagas för blasfemi. Där finns bara gamla gubbar som omskär tioåriga flickor och flaggbrännarna som skanderar Gud är stor. Ingen Taco Bee.
Re:Orient festivalen fyller fem, en välmående krabat som i år flyttat ut till Sjöhistoriska museet. I dag spelar bland andra Natacha Atlas, Swathy Somanath dansar.
Re:Orient är mycket Taco Bee.
Expressen