Andreas Montelius och Oivvio Polite. Andra chattet.
A till O
Ciao.
Princeton visar sig i sin soligaste skepnad. Vårsol och lätt bris. Jag äter lunch på Dining Club, ungefär som nation i Uppsala, bara att studenter äter frukost, lunch och ibland middag i dessa. Jag har inte lyckats nästla mig in på den finaste DC-an. Där gäller bordsservering alla måltider. För att äta som gäst måste man bli inbjuden av en medlem och ingen av dem jag känner hör till kretsen i Ivy Club.
O till A
Det var något jag skulle säga om det gemensamma.
I Bosse Lindqvists serie om vänstern på 60- och 70-talen var den dominerande känslan att människorna verkligen trodde att någonting höll på att hända just då. Att de stod på tröskeln till något fantastiskt, inte nödvändigtvis att de själva skulle åstadkomma detta, snarare att tiden svepte med dem.
Givetvis blev allting annorlunda, som allting alltid blir annorlunda med tiden, men inte riktigt som SKP tänkt sig. Och allting kommer att vara annorlunda när vi är gamla också, men jag kan inte för en sekund känna att "någonting håller på att hända".
Exempel: Jonna var på feministiskt filosofiskt seminarium i Köpenhamn för några veckor sedan. Där fanns en föreläsare som var väldigt upphetsad över att Sokrates/Platon använder barnmorskan som metafor. Jonna kunde inte känna att det var ett skit spännande.
Samma sak med alla postkoloniala teoretiker. Spivak, Bhabha, blabla.
Got to go.
A till O
Oivvio!
Läs denna text från en av mina informatorer. Läs den noga. Känner du pulsen? Observera hur texten inte tar någon paus. Det är det som är så djävla coolt med det här stället. Det tar fan ingen paus.
No my mother was born in the USA (like the boss) and grew up in the sunshine, went to college and was a ditzy beauty queen, homecoming girl until she went to grad school at Berkeley in the sixties and turned on and dropped out and married my father, a scraggly Jew who lived on oranges and raisins.
Som fan! Tune in, turn on, drop out! I've got a fuckload of stuff to do.
Så ha det så bra.
A
O till A
Naturvetenskapen verkar ändå cool på det sättet att den påstår saker om världen, om dess mest grundläggande konstitution. Vilket jag tror att de humanistiska disciplinerna - inklusive filosofin - har slutat med.
De senaste veckorna har jag funderat rätt mycket på om jag ska försöka komma in på forskarutbildningen eller inte. Sista ordet är nog att jag inte gör det.
Jag skall göra som du i stället. Ta reda på saker om världen, dess mest grundläggande konstitution.
A till O
Hej O.
Naturvetenskapen har det väl förspänt nu om man väljer att se på saken ur ett historiskt perspektiv. I många industriländer är grundutbildningen gratis och som doktorand får man ofta betalt. Det finns både skattepengar och donationer att ta av. Ändå har jag en känsla av att den ekonomiska styrningen av forskningen inte är optimal. För att få anslag måste man publicera i jämn takt, och detta leder till att mycket av verksamheten bygger på projekt som snabbt går att avsluta och publicera. Det skrivs inte så många böcker i stil med The Origin of Species. Kanske för att forskarna inte har tid med det.
Hej på dig, din gamla galosch.
Jag slaktar kor på löpande band. Allt är stencoolt. Halva dagen sitter jag med tre-de-glajor och kollar in molekyler. Mest den molekyl jag försöker skaka ur kohjärnorna: profilin.
I dag har jag varit på konsert. Goldbergvariationer. Det är synd om amerikanerna. De lider av kraftiga Europakomplex. De lever i världens mest storartade land, ändå måste de bygga splitternya djävla gotiska kyrkor där det trakteras gammal tysk cembalomusik. Vad är det? Bilder av riddare i bakgrunden, omgivna av texter på klassisk grekiska.
Fy fan. Jag skiter väl i Europa. De skulle inte behöva förnedra sig med dessa kvasihistoriska gemischer. Kör stenhårt med soda pop, T-bone och hiphop, säger jag. USA är den ultimata segern över naturen.
Jag minns dock att jag blivit arg på dig när du avvisat försök att finna samband mellan beteende och gener. Jag misstänker att ett sådant samband helt enkelt inte tilltalar dig, att det inte är politiskt korrekt.
Ciao bello
A
O till A
Jag förnekar inte existensen av en koppling mellan beteende och arvsanlag. Men det sambandet kan inte finnas annat än på ett mycket generellt plan, till exempel relationen mellan serotoninhalt och depression.
Det jag motsätter mig är alla försök att upprätta samband mellan en gen och egenskaper vars bestämning har varierat genom historien. Sådant som exempelvis sexuell orientering. Sexualiteten har sett så olika ut i olika tider och på olika platser, den har förändrats allt för hastigt för att det ska vara meningsfullt att beskriva förändringarna som resultat av evolutionära processer.
Något liknande kan sägas om kriminaliteten. Hur fan kan man komma på något så korkat som att det skulle finnas en kriminell gen? Kriminell i relation till vad? Landskapslagarna eller gällande SFS.
Avslutningsvis vill jag bara säga att alla som använder uttrycket "politiskt korrekt" kommer att skjutas. För något år sedan försökte jag göra en kartläggning av frasens användning. Det visade sig att PK, i motsats till vad jag trodde, inte endast riktas mot vänsteridéer. Användningen av PK är oerhört splittrad, det är en anklagelse som riktas mot så många och så motstridiga uppfattningar att den nästan blir tom.
Kvar tycks bara finnas en matris som säger mer om talaren än om den omtalade:
1) Den åsikt som sägs vara PK är i överensstämmelse med vad etablissemanget föreskriver. Etablissemangets sammansättning varierar så att det alltid kommer att utgöra en motpol till talaren.
2) I konstellationen kan både etablissemanget och åsikten utebli. Det centrala är hur talaren positionerar sig själv gentemot etablissemanget och dess PK-åsikter. Mot den fonden kan talaren själv framträda som den orädde sanningssägaren, provokatören, någon som ensam vågar trotsa gudarna för att ge människorna: elden.
Den här figuren är förstås djupt rotad i det västerländska myt- och idéarvet. Denna person som vågar tänka en tanke till dess slut har också blivit en del av den journalistiska ideologin. "Vårt arbete som journalister är att gräva till botten, lyfta fram den sanning som finns där och sprida den även om den är obehaglig." Låter djärvt men är i själva verket skitsnack.
Alla kunskapsteoretiker, oavsett de om är analytiska arvtagare av positivismen eller postmoderna förnuftskritiker, vet att uttalanden aldrig står för sig själva. Ingenting är meningsfullt utanför begreppsliga sammanhang. Det kan aldrig finnas något sådant som att "bara presentera fakta". Vilket blir väldigt tydligt när man studerar uttalanden från andra tider, typ "vi kan spara x Reichsmark genom att skjuta y CP-skadade".
Att inte vara rädd för några tankar. George Orwell har sagt om Gandhi: "With Gandhi one has the feeling that there is nothing he's afraid of thinking." Effekten av detta skulle förtas något om han sagt: "With Gandhi one has the feeling that there are something he's afraid of thinking." Vilket givetvis är vad som är sant.
Det finns nämligen en massa saker som vi är och bör vara rädda för att tänka. Till exempel: Har personalen på lunchrestaurangen förgiftat min mat, kontrollerar mina föräldrar mig med magnetkameror, måste jag rycka ut mina naglar för att världen inte ska gå under, och många många andra saker som psykotiska människor brukar tänka. (Detta lånar jag från Raymond Gaita, Wittgensteingubbe.)
Det finns bara en filosof som i liv och tänkande gjort allvar av att vara en orädd tänkare: förnuftskritikern Nietzsche. Och det var inte så förbannat roligt. Men honom kan jag ta på allvar. Den svenska samtidens struntprovokatörer som tror sig vara radikala genom att vara anti-PK, dem ger jag inte ett skit för.
Mer om allt detta efter lunch.
Expressen