Oivvio Polite ser flyktingmotståndet växa i Europa.
I September 1994 förliste Estonia och tog över 800 människor med sig i djupet. I oktober samma år dog 50 människor då en färja sjönk i farvattnen utanför Bangladesh. Båda dessa händelser lämnade mig lika skamlöst oberörd. De sätt på vilka de berättades nådde inte fram till mig.
Men ibland så hittar någon en kniv som inte slinter mot den glatta ytan. Och den kniven är ofta en "man bet hund"-situation, det överraskande avbrottet från en välkänd struktur som varje nyhet försöker vara och som allt färre lyckas med i takt med att vi utvecklar allt fler antikroppar.
I Chris de Stoops bok Utan papper - Människohantering i dagens Europa är den kniven mötet med en man av persisk börd som bott sju år på Charles de Gaulle-flygplatsen. Han är permanent parkerad på en bänk mellan Burger King och Pizza Grill.
Han kallar sig Sir Alfred och hans historia är långt ifrån så märklig som man skulle kunna föreställa sig.
Född och uppvuxen i det som skulle komma att bli Iran, men som då ännu var en del av det Brittiska samväldet, åkte han som t 20-åring till England för att studera. Där deltog han i demonstrationer mot shahen. Vid hemkomsten fick han problem med säkerhetspolisen. Han återvände till England för att söka asyl. Det var 1977. Sedan dess har han studsat mellan olika europeiska stater som alla vägrar att ta sig an hans fall. Han är vad som kallas en flykting "i omlopp". de Stoop har följt dessa omloppsbanor. Hans loggbok ger en bild av relationen mellan Västeuropa och dess andra i ett mikroperspektiv.
Rumänska zigenare talar om vad förföljelse utanför statens regi betyder, och exakt hur likgiltigt grannar i väst förhåller sig till dessa pogromer. Nigerianer vittnar om ringaktningen av mänskliga rättigheter i ett "säkert land".
I den europeiska debatten vill många få det till att människor
i dag inte flyr förföljelse, utan fattigdom. de Stoop besöker de platser det rör sig om och ger en mer uppbruten bild. Till detta lägger han beskrivningar av den pseudopolisiära deportationsbranschen, omänskliga förvaringscentra på flygplatser, leverantörerna av illegal arbetskraft.
Affektläget blir ibland något uppskruvat.
Tysken som skor sig på andras olycka är "stor och otymplig, med flottigt hår och en buk som vore han höggravid". Medan den kringbollade flyktingen har "utstrålningen hos en brittisk gentleman". Man kan tycka att det är en småsak, men det undergräver något värdet hos en bok som i övrigt går utanpå de melodramatiska berättelser av sjuka utvisningshotade barn som vi översköljs med; berättelser som sätter mänskliga rättigheter i relation till gullighet.
Vill man ta ett steg tillbaka från den värld där afrikaner dör på väg över floden Neisse och där deportationsentreprenörer dumpar avvisade i godtyckligt utomeuropeiskt land, kan man vända sig till Daniéle Jolys Refugees: Asylum in Europe?, en översikt över det politiska spelet kring flyktingars status i Europa. Avsaknaden av politisk vilja är närapå total.
Ambitionen att hålla antalet illegala invandrare nära noll, återvandringsprojekten och annat kan i förstone antas bottna i omsorg.
Satta i sitt sammanhang, vid sidan av visumtvång, transportöransvaret (straff för flygbolag som släppt igenom person som saknar rätt resehandlingar), sammanblandningen av asylfrågor och säkerhetspolitik, ser åtgärderna mindre omtänksamma ut.
Schweiz och Sverige har visserligen uttalat ambitionen att förbättra situationen och stärka respekten för mänskliga rättigheter i de länder som människor flyr från. I praktiken har mycket lite gjorts. Arbetet för att stärka asylrätten utförs av icke-statliga organisationer, engagerade jurister och politiska församlingar utan inflytande.
Den främlingsovilja Europas politiska maktcentra uttrycker är så stark att den inte låter sig förklaras enbart av ekonomiska hänsynstaganden.
Jolys fågelperspektiv ger klart besked om hur vi skall värdera politiska deklarationer för "det mångkulturella samhället". Det är förstås lite desillusionerande, men samtidigt ger det en klarare uppfattning av vad som behöver göras.
Och där kommer de Stoops bok in igen. Bara på den nivå där man berättar om individer kan man se den andres ansikte, vilket är utgångspunkten för alla etiska ställningstaganden. I den mån Utan papper åstadkommer något sådant utför den ett viktigt grundarbete.
Chris de Stoop
Utan papper - Människohantering
i dagens Europa
Ordfront
översättning: Peter Bolin