För tre datorer sedan hade jag en Compaq III. När den lanserades i mitten av åttiotalet var den 35 000 bärbara kronor state-of-the-art. När jag förvärvade den i början av nittiotalet var den redan elva kg föråldrad teknologi.
Sedan jag gav bort den har jag alltid haft nästan moderna datorer och ju snabbare de blivit, desto långsammare har de gjort mig. Ju mer maskinerna kan åstadkomma desto större del av skärmtiden ägnar jag åt att konfigurera systemet, installera program, defragmentera hårddisken, leta leta leta på Internet efter saker som jag inte behöver, byta ut skrivbordets ikoner till Super Mario-figurer.
Med min Compaq kunde jag bara ordbehandla.
Och så hade den en röd plasmaskärm.
Expressen