En Göteborgssociolog har gått på gym och skrivit bok. Det borde han ha låtit bli. Gymmet är en plats övertyngd med motstridiga betydelser. Det erbjuder semiotikern en utsvävande brakfest. Kropparna är maskiner, maskinerna är verktyg för disciplinering, disciplinen har fjärmat sig från sitt friskvårdsursprung och runtomkring allting finns speglarna i vilka bilderna upprepas i en avgrund utan botten.
Ett så bångstyrigt ämne kan bara tämjas av en teoretisk muskelman. Thomas Johansson beskriver sin kropp som slapp och överviktig, tyvärr gäller detsamma hans bok Den skulpterade kroppen. På närmare 300 sidor sägs det mesta som finns att säga om ämnet - och just därför - sägs egentligen ingenting.
Kvinnliga kroppsbyggare utmanar traditionella könsidentiteter och bekräftar dem. Manliga dito har fallit offer för en narcissism som löpt amok, men deras patrialkala makt står ändå orubbad. En hel legion av teoretiker tas i bruk för att lösa gymmets gåta. Hans Peter Duerr och Norbert Elias, Klaus Theweleit och Michael Focault, Bill och Bull, Piff och Puff. Alla får, översatta till klumpigaste tänkbara akademikerprosa, säga sitt.
Den som vill få ut något av en sådan bok får läsa på tvären, leta efter något annat. Exempel: Hur ser den kroppsliga normaliteten ut för en medelålders svensk sociologidocent?
Johansson placerar bodybuildingens rötter i en mer eller mindre fascistisk korskoppling mellan etik och estetik, mellan den goda människan och den sunda kroppen.
Fascismens människosyn är bara en av de moraliska och emotionella irrgångar sociologen hittar i kroppskultens tempel.
Värst har det förstås gått i USA, och farligast av alla är Arnold Schwarzenegger. Genom sin deltagande observation på gymmet har Johansson konfronterats med nattsidan av sin personlighet. Han säger sig ha "upptäckt hur fast jag själv är i denna dyrkan av skönhet".
Men utanför den extrema subkulturen tycks det för sociologen finnas en frisk och god sundhetssträvan. "Att god kosthållning, regelbunden träning och avhållsamhet från olika droger är en förutsättning för ett gott liv, det kan säkert många skriva under på..."
Denna normalitet är en undanglidande figur i utkanten av Johanssons text. Exakt hur mycket kroppsfixering som är lagom för akademikern? Det är ett ämne för en avhandling, men inte för en sillmjölke.
Thomas Johansson
Den skulpterade kroppen
Carlssons
Expressen