Världsbokdagen.

Var är Sveriges Salman Rushdie? Oivvio Polite guidar oss i jakten på Den stora invandrarromanen

"Lektörerna hade i stort sett samma uppfattning efter läsningen: den här författaren har något mycket viktigt att berätta och han gör det bra." Så skrev Forum förlag i pressreleasen till Goran Marjanovics roman I skuggan av verkligheten, som skulle kommit ut i januari. Den unge debutanten berättade om det hårda livet i förorten, en berättelse som enligt förlaget skulle få läsaren att "se på uttryck som 'det mångkulturella Sverige' med andra ögon än tidigare."

Sedan visade det sig att den unge författaren inte var ensam upphovsman.

Han hade fått hjälp av en journalist. Tillsammans hade de kontrakterats av Norstedts förlag för att skriva historien om Marjanovics liv.

Norstedts tyckte inte att det färdiga manuskriptet höll måttet och gjorde tummen ner. Då gick Marjanovic själv till Forum som gav ut boken och sedan tvingades dra in hela upplagan.

Där hade historien kunnat sluta, som en ointressant historia om en ung man som vill ha berömmelse och ett förlag som gör en genant felbedömning. Eller så kan det bli början på en längre historia.

Förlagen överöses varje år med tusentals manus som ald-rig kommer ut. Åtskilliga av dessa måste vara bättre än Marjanovics bok. Varje utgiven debutant föregås av en viss spekulation från förlagets sida. Ibland spekuleras det i massmedialt intresse, ibland i ett författarskaps framtida utveckling.

Vad spekulerade Forum i?

Var man hungrig på en bok om Invandrar-Sverige?

Försöker förlagen pressa fram en svensk Salman Rushdie?

Annelie Eldh, pressansvarig på Forum:

• Givetvis vägde det tungt i utgivningsbeslutet att han var invandrare, att han kom från den miljö han skildrade. Och visst såg vi också till det massmediala intresset. Det är ju så i dag.

Forum ger mest ut översättningslitteratur. Frågan om förlagens eventuella jakt på Den stora invandrarromanen går vidare till Svante Weyler, förlagschefen på Norstedts, som Marjanovic först haft kontakt med.

• Vi var intresserade för att det fanns en historia värd att berätta. Tyvärr räcker inte ämnet i sig för att det ska bli bra litteratur.

• Förläggare kan inte jaga fram Den nya stora invandrarromanen. Det kan vara farligt att vara hungrig på något som man inte vet hur det ska se ut.

• Jag vet hur lång tid det tog för den här typen av litteratur att få fäste och betydelse i den engelska och franska litteraturen, flera generationer. Framgångarna för författare som Hanif Kuresihi och Tahar Ben Jelloun skall ses mot den bakgrunden. Det kanske inte kan gå snabbare i Sverige.

De stora förlagens ointresse för utländska författare verksamma i Sverige förklarar Weyler med språkbarriären.

• Vi har inte kompetensen att bedöma den litterära kvaliteten på en arabisk eller persisk text. När det handlar om översättning av litteratur som publicerats i utlandet så har en utländsk kollega gjort lektörsjobbet.

• En person som skriver på persiska i Sverige kanske dessutom tillhör den persiska litteraturen i första hand. Skulle till exempel Vilhelm Moberg ha varit en amerikansk författare om han bott och inte bara skrivit Utvandrarna i USA?

Madeleine Grive är redaktör för kulturtidskriften 90-tal. Tillsammans med Mehmed Uzun redigerade hon 1995 Världen i Sverige - en antologi med bidrag från utländska författare verksamma i Sverige.

• Visst finns det författare här som borde översättas till svenska och ges spridning genom de större förlagen. Irakiern Ibrahim Daoud och polacken Zbigniew Kruszynski är bara två exempel på författare som jag själv skulle vilja ha möjlighet att läsa mer av, helt enkelt för att de är stora författare.

• Förlagens uppgift är inte att bedriva integrationspolitik, men det finns förstås också en social dimension i att publicera invandrade författare. Genom att läsa Fateme Behros kan jag som svensk få insikt i en slöjbärande kvinnas verklighet.

• Många tycks tro att förlagen söker med ljus och lykta efter Den stora invandrarromanen. Jag tror tvärtom att de är rätt ointresserade av invandrade författare. Många invandrade författare uppvaktar förlagen i åratal innan de ger upp och publicerar sig på eget förlag, vilket nästan är detsamma som att lägga manuset i byrålådan.

• Förlagens ovilja på det här området hänger ihop med den allmänna trenden i förlagsbranschen att bara spela säkra kort. Utländska författare ska helst ha fått Bookerpriset innan de översätts. Letas det efter en invandrarroman så är det en som är just det och inget annat. Kulturklimatet i dag kräver att saker är lättetiketterade. Köparen skall kunna läsa på baksidan av boken vad den handlar om. Då blir det lätt "ung och arg kille från förorten". En litteratur som är mördande förutsägbar.

• Det jag vill ha är ju just något som överraskar mig. En invandrad författare om någon har ju möjlighet att erbjuda ett outsiderperspektiv på det invanda. En litteratur som kommer och slår mig i huvudet. Det är vad jag hoppas på av ut- ländska författare verksamma i Sverige.

Expressen