En av mina grundteser är denna: Det kostar pengar att göra medier. Även en privat radiokanal som inte är stort mer än en cd-växlare i en garderob kostar. Ska kanalen dessutom göra journalistik skjuter kostnaderna verkligen i höjden. Människotid kostar pengar och duktiga människor kostar ännu mer. Därför hjälper det inte att man kan köpa tekniken på Seven Eleven eller att distributionen är gratis. Teknooptimistiska profetior till trots har varken tryckpressen, fotosättningen eller datorn i grunden lyckats förskjuta makten att yttra sig från dem som har till dem som inte har. Tusen och åter tusen ideellt drivna Internetpublikationer, som du aldrig ens hört talas om, är i dag det tragiska beviset för detta.
I onsdags kväll var det nollbudgetfilmfestival på biografen Sture i Stockholm. Då fick jag veta hur fel jag har. Under devisen "Tag med din egen film om du vågar" visades elva timmar film. Många var rätt skakiga, så jag blev åksjuk efter några timmar, men jag hann ändå se mycket riktigt bra film, tillräckligt för att bli förbluffad över vad folk kan göra med en videokamera.
Niclas Brunzell bidrog med Pick-up. Två killar åker runt i bil, tar upp några liftare och pratar en massa skit. Jag vet inte riktigt vad man ska säga att den handlar om, men det var väldigt länge sedan jag såg något på en filmduk som har så mycket med mig själv att göra och som talar ett språk som inte gör mig avtänd.
Vardagsmat av Shahriyar Latifazadeh var en annan rolig film om några korkade svartskallar i förorten som sa saker som "Du vet det är inte lätt för mig. Gud har inte gjort mig till sitt bästa barn." Bara den repliken lyfter taket av hela floran av platta förortsskildringar.
Varför sönderfaller svensk film i en kategori där män skriker "Fattar du vad det här handlar om?" och en annan kategori där Stina Ekblad läser dikter över bilder på vattenpölar? Varför får Daniel Fridell och Staffan Hildebrand pengar till att göra sina styltiga skitfilmer när det finns folk med humor och hjärna?
Varför sänder inte de kommersiella TV-kanalerna filmer som Pick-up och Vardagsmat mellan reklaminslagen? Tror de att jag vill titta på Fresh Prince in Bel Air? Vill de inte sälja Bregott till mig? Är inte mina pengar något värda? Förklara, någon.
Mer information om framtida nollbudgetvisningar på www.angelfire.com/ny/nobudget
Expressen