En Peter Barth, polisbefäl på Arlanda, har på fredagens DN Debatt uttryckt frustration över situationen på sin arbetsplats.
Det nuvarande kontrollsystemet är så miserabelt att invandringen till Sverige är okontrollerad. Flyktingar anländer till Arlanda, uppehåller sig några timmar i transithallen, slänger sina resehandlingar och omöjliggör för Barth att göra sitt jobb, vilket består i att fastställa de ankomnas identitet och resväg.
Som en läkare eller lärare blir en polis förstås modstulen om ekonomi och organisation hindrar honom från att lösa sin arbetsuppgift på bästa möjliga sätt. Men det finns välbekanta skäl att inte okritiskt tillmötesgå polisers krav på ökade befogenheter. Få poliser skulle motsätta sig lagar som förenklade deras arbete på bekostnad av individens integritet. Schengenavtalet som reglerar individers rörlighet i Europa, är ett olyckligt exempel på hur det kan gå när det polisiära perspektivet ges fritt spelrum. Flyktingfrågor, brottsbekämpning och säkerhetspolitik blandas ihop i en enda röra.
När Schengen genomförts fullt ut och varje asylsökandes fingeravtryck finns lagrat i en paneuropeisk databas kommer polisbefäl Barth ha ett mycket enklare jobb, om han har ett jobb överhuvudtaget.
Från 1986 till 1996 minskade antalet människor som sökte asyl i Sverige från 14 000 till 6 000. Detta beror tyvärr inte på att färre människor i världen har anledning att fly från sina hemländer. Det beror på att transportöransvar, visumtvång och andra administrativa åtgärder omöjligjort för människor att fly.
Den ökade flyktingsmugglingen är en konsekvens av dessa åtgärder. Över allt detta oroar sig Barth förstås för flyktingarnas situation. Han befarar att den otillräckliga gränskontrollen spär på flyktinghatet. Det är trams.
Det enda som spär på flyktingfientligheten är Barths och andra myndighetspersoners kategoriska misstänkliggörande av flyktingar.
Expressen