Sommaren 1992 hamnade jag på ett gardenparty med det osmakliga temat inbördeskriget i Bosnien. Jag vill minnas att det var på den här festen som det dök upp ett par killar som kom direkt från kriget. Jag minns att jag fascinerades av att de hade dödat och ville göra det igen.
Fascinationen inför ondskan är det som driver på journalisten Johanne Hildebrandts dokumentärroman Gorazde (Ordupplaget). Journalisten Sara har återvänt till kriget för att hon inte längre uthärdade småskurenheten i vardagen.
Staffan Heimersson har skrivit förordet om hur coola de var, Johanne och de andra reportrarna. Jag förmodar att det också ska gälla Heimersson själv.
Boken dras med den sortens mytologiska rätta virket-runkeri. Intressant är den ändå därför att den mycket handlar om människor som just inte står pall och ändå återvänder. Om människor som trollbundits av ondskan.
Expressen