Oivvio Polite tipsar om överlevnadsråd inför millennieskiftet.
Vi hade åkt ut till en väns sommarställe på den skånska landsbygden. Huset var nog inte vinterbonat för jag vill minnas att jag hade sockor och olle på. På nyheterna såg vi ett inslag om bilar som kört av vägen och samhällen som blivit insnöade.
Alla var överens om att det skulle ha varit trevligt om också vi blivit
instängda av snön, drabbade av elavbrott och gasolkök och tvingade att
förlänga vår slöa långhelg till åtminstone en vecka.
Jag framhärdade i övertygelsen att Skåne ofta drabbades av snöstormar,
men vår värd, som själv var skåning, menade att det var i Norrland man
säkrast blev insnöad.
Sådan har jag, och säkert många med mig, tänkt mig katastrofen, som ett befriande avbrott från vardagens rutiner.
Force majeure har för mig aldrig varit mer än två små ord på baksidan av ett försäkringsbrev.
För något år sedan flöt dock år-2000-problemet upp till det allmänna medvetandets yta och ändrade allt det där. Först var det mest ett inslag i den förnumstiga kritiken av det moderna. Men ju närmare vi kommer den 1 januari 2000, desto svårare blir det att tänka på millenniebuggen som en kuriositet.
Nu funderar vi över hur mycket vi behöver ta ut från sparkontot för att klara oss några veckor. Långsamt förvandlar sig det hela till en rysare. Amerikanerna, som alltid är bäst på att uttrycka samtiden, kallar den Y2K. Y står för year och K för kilo, det vill säga tusen. Det skulle kunna vara namnet på ett berg, eller kanske ett virus. Det har ingenting av den glättighet som pizzerior, diskotek och dåliga filmer hällt ner i "2000".
"Y2K" är laddat med motstånd. Kanske behöver vi ett sådant namn för att kunna ta till oss allvaret i problemet. "Tonight we're gonna party like it's 1999". Det betyder något helt annat nu.
Den amerikanska tidskriften Utne Reader har nyligen givit ut skriften Y2K Citizen's Action Guide. Det första som slår läsaren är att Y2K med nödvändighet är politik. Den som intresserar sig för frågan kan inte undvika att belysa den utifrån sina föreställningar om människans och samhällets beskaffenhet. Survivalisterna, som var först på plan, föreslog den som vill överleva att förskansa sig med gevär och konserver. Helst i en öken.
De mer kollektivistiskt lagda skribenterna i Y2K Citizen's Action Guide, menar att individualism inte förslår i den här situationen. Om var och en av oss tar ut våra sparpengar kommer det snart att bli ont om kontanter. Om vi alla bunkrar mat kommer vi snabbt att tömma det leveranssystem som gjort lagerhållning överflödigt. Det som är individuellt förnuft är alltså kollektivt vansinne.
Kollektivisterna tar emot predikamentet som en möjlighet: "Någonting förvånande och fantastiskt kommer att hända. Vi kommer att lära känna våra grannar", skriver Eric Utne, ett påstående som visar sig handla om mer än gemyt.
I Y2K Citizen's Action Guide finns instruktioner om hur man skriver till sina politiker, käcka förtryckta tal att hålla inför grannskapet, och information om hur man destillerar vatten med en kastrull. Y2K är enligt Utne & Co en utmaning som rätt hanterad kan göra oss till medborgare.
FOTNOT: Hela skriften finns på
www.utne.com/y2k
Expressen