Oivvio Polite: Skyndar långsamt. Demokratiutredningen utreder utredningarnas betydelse för demokratin.
Tyskarna har ett Goethecitat för varje tillfälle och amerikanerna har
ett av den legendariske baseballspelaren Yogi Berra. Det finns givetvis
ett Berracitat som sammanfattar det problem som belystes på
demokratiutredningens seminarium Tid för demokrati? i måndags. "Om man
inte vet vart man är på väg så gäller det att skynda på, annars hinner
man kanske inte fram."
Mycket kom det att handla om det kollapsande utredningsväsendet. Förr,
menade förre kulturministern Bengt Göransson, fick statliga utredningar
arbeta år och åter år. Remissrundorna var långa som homeriska irrfärder.
När de var färdiga hade alla fått säga sitt och kunskap för korrekta beslut hade producerats.
I dag används utredningarna snarare som ett sätt att legitimera det som redan beslutats.
Demokratiutredningen har bland annat till uppgift att stimulera det demokratiska engagemanget och ta fram kunskap om demokratins förutsättningar under 2000-talet. Genom sin dubbla karaktär av kunskapsproducent och opinionsbildare är demokratiutredningen själv ett exempel på det utredningsväsende i upplösning som flera av talarna varnade för. Den varningen måste gälla andra utredningar, för måndagens seminarium var på det hela taget mycket lyckat.
Statsvetaren Gunnar Falkemark gav en skrämmande insyn i hur byggen av stora kommunikationsleder trumfats igenom helt utan beslutsunderlag. Starka ekonomiska intressenter har "dealat" sig förbi demokratin. Den stora bilfabrikören lovar att lägga fabriken på orten X om staten ser till att bygga motorväg dit.
Journalisten Björn Elmbrandt menade att snabbheten i sådana beslut inte bara är odemokratisk utan också kontraproduktiv. Det höga beslutstempot har skapat vad han kallar en framochtillbaka-demokrati. Ogenomtänkta beslut, som det om tobaksskatten, får rivas upp så fort de implementerats.
Edna Eriksson från ungdomsstyrelsen skilde sig från resten av föreläsarna genom att vara kvinna, ung och framför allt genom att hävda att demokratin alltför ofta går alltför långsamt. Det är just långsamheten som tar knäcken på medborgarnas egna initiativ och vänder dem bort från partipolitiken.
Där de andra såg ett demokratins nederlag verkade hon se en potential. I
ett överlastat utredningsväsende riskerar de politiska visionärerna att
sättas efter experterna och tjänstemännen. Dagens trialanderror-politik
skulle kanske kunna vara ett sätt att återinföra viljan i politiken.
Kruxet är bara att det är så få som tar chansen att göra fel.
Expressen