Förra året gick Frida Nilsson i pension. Då var hon 85. Sedan tolv års ålder hade hon arbetat som tjänstekvinna. I kväll 20.00 visar SVT 1 filmen om hennes liv.
Det är ett utmärkt stycke journalistik som påminner oss om vad journalistik kan vara.
Producenten Marianne Gillgren har under åren 1988 till 1998 gjort tre nedslag i Nilssons liv. När vi först träffar henne arbetar hon hos en 94-årig änkeman i Stockholm, en gammal doktor. Själv är hon 75. Hon har varit hos honom sedan 1954 då hon lämnade hembygden i Skåne. Hon handlar, lagar maten och städar.
-
Vad vill doktorn ha att äta i dag då?
-
Ja vad kan vi tänka oss?
-
Jo jag har köpt wienerkorv.
-
Ja men det blir väl bra.
Det är exotiskt. Det dröjer en bra stund innan jag förstår att Nilsson faktiskt bor i det lilla rummet bakom paradvåningens kök. Men det är inte exotiserande. Gillgren låter oss tittare få veta något om en annans liv. Inte som när Rapport frågar någon som drabbats. Nej, vi får verkligen veta något. Det märks bland annat på att det inte går att tala om vad vi fått veta. Om Nilsson levt ett gott liv eller inte. Det är så intimt berättat att det blir närapå genant att skriva om det. Hur jag än gör blir det som att klampa in hos en främling och tala om för dem om de är bra eller dåliga människor.
Berättelser om herrskap och tjänstefolk brukar vara av två slag, antingen är de sentimentala som Herrskap och tjänstefolk, eller så är de radikala som Fröken Julie.
Berättelsen om Frida Nilsson hör nog snarare till de senare. Men det märks inte så mycket på själva filmen som på pressreleasen. Där får man veta att det är de växande klassklyftorna som gör filmen relevant.
Jag tror inte att det är Gillgren som har skrivit det, även om hon kanske ser det på det sättet. En människa kan se hennes film och bli kulturkonservativ. En annan kan se den och bli socialist. När Nilsson vid dryga 80 skall bygga sitt eget hem för första gången åker hon till Ikea. Och det går inte att känna annat än att hon har förlorat sitt sammanhang. Hon flyttar hem till Skåne igen. Någonstans berättar hon något om ett konditori hon brukade gå till som ung. "Men det har blivit något slags restaurang... pizzeria som allt annat nu för tiden." Då tänker jag att de nog hade det rätt bra ändå, doktorn och Frida. Fast doktorn hade det nog bättre.
Frida, en trotjänarinna
SVT 1, 20.00 i kväll
Repris: torsdag 6 maj 17.00
Expressen