DESIGN. Mitt första intryck av Aeronstolen var att jag inte såg hur den egentligen såg ut. Där är ett ryggstöd och där en sits och ett underrede. Jag såg bitarna men kände ändå inte att jag greppade helheten. Inom grafittin kallas det wildstyle: man tar något ytterligt välbekant, en bokstav, och sliter i den tills åskådaren bara med största ansträngning förstår vad det är han har framför sig.
Min andra sensation var ett överväldigande habegär. Den här kontorstolen såg ut som framtiden. Med ett ingångspris kring 7 000 kronor var det en framtid som jag aldrig skulle hinna ikapp. De seriösa framtidsdyrkarna i IT-sektorn lät sig förstås inte hindras av kostnaden. Att köpa stolar för en kvarts basbelopp var det mest förnuftiga i världen.
Om den anställde fick 60 000 för att koda 16 timmar per dag var det ju vansinne att låta honom sitta på något annat. De skulle vara blodsmaksföretag, inte träsmaksföretag.
Aeron blev, vid sidan av Joltcola och bensinmacksskjortor, en ikon för den nya ekonomin. Det var ovärderligt då men i dag är det lika farligt som att heta Birgersson.
Nättidningen Salon, som tappert håller upp sitt finger i tryckvågen efter IT-bubblans kollaps, ombesörjde härförleden schavotteringen av Aeron.
Stolen som nyligen representerade höjden av rationalitet är nu ett uttryck för IT-sektorns hybris. Någon hävdar till och med att stolens höga pris var nyckeln till försäljningsframgångarna.
Webbföretagens produkter var abstrakta och av okänt värde. Exklusiv kontorsinredning skapade en känsla av att det producerade var viktigt.
En intervjuad programmerare berättar att han nu använder stolarna som idiotimätare. Ju fler Aeronstolar desto dummare styrelse.
Dagens Nyheter