Han skräms inte längre. Från alienerad cyberpunkare har hackaren utvecklats till en rätt alldaglig figur som tankar ner Shakiralåtar på Internet utan att betala för sig, skriver Oivvio Polite.
VILL DU SPELA SCHACK eller globalt termonukleärt krig? Det var frågan som militärdatorn WOPR ställde till hjälten i "Wargames" (1983). I tron att han spelar ett oskyldigt spel är den unge hackaren på vippen att starta ett tredje världskrig.
"Wargames" var bara en i raden av filmer som levde på vår rädsla för kalla krigets terrorbalans, men som en film om vårt förhållande till datorer introducerade den något nytt. Miman, HAL och andra tidiga datorsjälar var avgränsade subjekt placerade i en oklar framtid. "Wargames" höll sig helt och hållet i sin samtid, eller om man så vill, i en framtid som redan anlänt. IBM hade nyligen lanserat den första riktiga persondatorn. Kodlås, bankomater och streckkoder höll på att skaffa sig hemortsrätt. Den digitala tekniken hade börjat växa in i väggarna och satte oss i förbindelse men en allestädes närvarande dator.
"Wargames" satte fingret på denna teknologiska animism och introducerade hackaren som en samtida schaman. Han kunde ändra sina skolbetyg eller starta ett kärnvapenkrig genom att vissla i en telefonautomat. "Wargames" talade om för oss att vi snärjt in oss i vår egen skapelse men att det finns en oskyldig pojke som kunde rädda oss. Han dyker sedan upp i en rad filmer under 80- och 90- talen, från "The terminator" till "The matrix" .
Nu är det inte alltid att pojken är god. Den som kan tämja det elektroniska vilddjuret utgör själv en fara. När Internet ett decennium efter "Wargames" blev en angelägenhet för envar hamnade hackaren åter i rampljuset. Denna gång som någon som kan ta sig in i din dator, stjäla ditt kreditkortsnummer och lämna dig med en tom hårddisk.
Amerikanen Kevin Mitnick levde myten om den allsmäktige hackaren. Han hade turen eller oturen att göra det i en tid då sagor om hackare var hårdvaluta. Den 4 juli 1994 var FBI:s fruktlösa jakt på den 30-årige Mitnick huvudnyhet i New York Times. Ett par år senare infångades Mitnick och dömdes till ett mångårigt fängelsestraff för att olovligen ha tagit sig in i andras datorer. När domen kom hade Mitnick fortfarande nyhetsvärde. New York Times-reportern som skötte Mitnickbevakningen kunde ännu göra sig en rejäl hacka på boken och filmen om Mitnick. Men när "cyberrymdens mest eftersökte hackare" i höstas försattes på fri fot var det knappt ett ämne för notiser.
Vad är det som hänt sedan 1994? I dag är vårt liv mycket mer sammanvävda med de onda maskinerna. Eventuella überhackare borde ha större makt över vårt liv än vad de hade för tio år sedan. Trots det verkar hackaren inte vara särskilt skrämmande längre. Så här i efterhand kan man med säkerhet säga att Mitnicks straff blivit mildare om rättegången hållits i dag. Förmodligen hade han aldrig hamnat inför rätta eftersom de polisära resurserna inte satsats på att infånga honom. Kanske hade han aldrig ens begått brottet om han var tio år yngre. Många av dem som för tio år sedan skulle ha intresserat sig för hitta säkerhetsbrister i andras datorer sugs i dag upp av rörelsen kring fri mjukvara och "upproret" mot Microsoft.
Efter Napster begår vi lite till mans brott framför datorn. Hackaren som en gång hade makt över liv och död har reducerats till någon som tankar hem Shakiralåtar utan att betala för sig. När begreppet datavirus dök upp förde det tankarna till hiv. I dag har det samma skrämselvärde som en förkylning. Det är inte värre än att man får ett par om året.
Genom åren har Mitnick lyckats kränga en gammal TRS-80 och lite annan Mitnickiana på Ebay. Andra har tjänat betydligt mer på att sälja historien om honom. I ett försök att mjölka sitt eget varumärke har Mitnick givit ut en bok om datasäkerhet och den mänskliga faktorn. "Bedrägerihandboken" är en mördande tråkig samling historier om hur beräknande hackare lurar godtrogna kontorister att lämna ut känslig information.
Den som vill hitta en väg in i ämnet säkerhet och datorer finner en utmärkt introduktion i Bruce Schneiers "Secrets and Lies". Mitnicks grundtanke att säkerhet är en kultur snarare än en produkt kommer direkt från Schneier. Det enda läsvärda kapitlet i Mitnicks bok, "Kevin´s Story", innehåller författarens egen version av historien om honom. Som en juridisk försiktighetsåtgärd ströks det före publicering, men finns förstås för gratis nedladdning på Internet.
Kevin D Mitnick
Bedrägerihandboken
(The Art of Deception) Övers. Jerker Theorell Pagina
Dagens Nyheter