Som en del av sin vår/sommarkollektion har blixtsnabba modegiganten Louis Vuitton släppt en ansiktsmask särskilt för den sarsdrabbade Hongkongmarknaden.
Nej, det har de inte. Annonsen som dök upp på en rad sajter i början av veckan är retuscherad. Minikjolen, rumpdekolletaget och Louis Vuitton-väskan är äkta vara, men masken är vävd i Photo Shop.
I början av mars cirkulerade låtsasannonser från sportklädesföretaget Puma på nätet. En tjej i Pumaskor sitter på huk framför en kille. Bilden är skuren vid hennes axlar. Av honom ser vi bara ett par jeansklädda byxben, men den mjölkiga trögflytande vätska som rinner ner för hennes ben ger klart besked om vad som just skett.
Enligt en källa skulle annonsen ha gått i ett brasilianskt modemagasin. Pumas offentliga dementier har förstås inte hindrat spekulationer om att bilderna är del av en viruskampanj från en hemlig marknadsföringsavdelning inom Puma.
Samtidigt som de falska Pumaannonserna kom ut gjorde någon en reklamfilm för en av Nokias nya kameratelefoner. I filmen används den för att fotografera en katt som fastnar i en takfläkt.
Att ta annonser, klippa isär dem och skicka ut dem igen bakvända är inte en ny företeelse. När Levis på 80-talet försåg konsertbilder av The Clash med texten "Quality never goes out of style" var anarkistiska tidskriften Brand på plats och ersatte stortavlornas "Quality" med "Anarchy".
Det nya är reklamsubversionens omfattning. Uppenbarligen har allt fler ett behov av att tala tillbaka till reklamens avsändare. Nytt är också de disparata drivkrafterna bakom subversionen. Låtsasreklam är inte längre en uttrycksform förbehållen anarkister och annat vänsterfolk.
De spetsklädda modellerna som ulkar över toastolar på supersmarta WhatsIsVictorasSecret.com stammar visserligen från Cindy Sherman, men Nokiakatten för väl närmast tankarna till apolitiska Jackass. Allt medan Louis Vuittons sars-mask tiger som en soppburk.
Dagens Nyheter