SVARTSKALLE ÄR ETT ANVÄNDBART ORD. I många situationer där ordet
invandrare använts hade svartskalle varit att föredra. Det är till
exempel inte invandrare som diskrimineras på arbetsmarknaden utan
svartskallar. I många fall kan det alltså hjälpa oss att göra debatten
om det nya landet mer precis.
Så dock inte i den nyutkomna ungdomsantologin "Svartskallar - så funkar
vi". Här får ett tiotal mer eller mindre kända nysvenskar redogöra för
sina erfarenheter av krig, diskriminering och rasistiskt våld. Några av
de medverkande skriver bra, andra skriver dåligt. Så är det ofta med
antologier.
Men den här boken har ett allvarligare problem. Den saknar en samlande tanke, en redaktör som vill något. Många av texterna handlar om utanförskap. Var och en för sig fungerar de inte. Under en kompetent redaktör hade de kunnat stötta varandra och kanske till och med sina läsare. Som det är nu blir redogörelserna för utanförskapet bara koketta.
Det har gjorts många riktningslösa antologier. Men det är typiskt att denna bok skall vara en av dem. Det som skrivs om de etniskt främmande i Sverige är nästan alltid fumligt och mållöst. Oavsett vem som håller i pennan. "Svartskallar - så funkar vi" förmår ingenting mer än att vara ett titthål för den etniska majoriteten. Om ens det. Den adresserar definitivt inte unga svartskallar. Inte ens när de som skriver är svartskallar får den föreställda publiken vara det. I stället gör sig många av skribenterna till det där titthålet. "Jag växte upp i en alldeles speciell förort som ni säkert har hört mycket om i massmedierna." En gång i tiden handlade "kvinnofrågan" om ifall kvinnor skulle bära byxor eller inte. När någon enstaka kvinna fick plats i talarstolen lät det inte nödvändigtvis mycket bättre. Samtalets dagordning och form var redan satt.
Man kan kontrastera "Svartskallar - så funkar vi" mot "Fittstim" och "Såna som oss". (Den senare är en färsk bok för homo-, bi- och transsexuella ungdomar.) Dessa båda böcker kan fungera som överlevnadsmanualer. De lyckas göra genusfrågor till kött för femtonåringar och andra som inte orkar läsa Judith Butler. De kan hjälpa läsaren att placera erfarenheten av förtryck i ett större sammanhang, ta henne till en punkt där hon kan börja göra motstånd.
En sådan bok för det unga mångkulturella Sverige skulle behövas. "Svartskallar - så funkar vi" är inte den boken.
Alexandra Pascalidou, Dogge Doggelito med flera
Svartskallar - så funkar vi
Uppsala Publishing House
Dagens Nyheter