KRITIKDEBATT/Digitala kolleger: Kritik som statistik. Digitala kritiker vet allt om din smak, men inget om Ranelids underarmar
Alan Turing, som brukar beskyllas för att ha uppfunnit den moderna
datorn, förutspådde att hans skapelse en dag skulle skriva sonetter.
Datorprogram som skriver böcker har ett par eoner kvar innan de kommer
upp i Nobelprisklass. Datorprogram som levererar kritik är däremot
verklighet redan i dag.
Dessa program är inte komplicerade. Användaren betygsätter ett antal
produkter. Programmet jämför dessa betyg med andra användares betyg och
på grundval av jämförelserna föreslår det nya produkter som användaren
kan förväntas uppskatta. Produkterna kan vara filmer, böcker,
teateruppsättningar, restauranger eller bilar.
Matematiken bakom dessa program är enkel och fungerar förbluffande bra. Det är bara en fråga om att ha ett tillräckligt stort statistiskt underlag. Var och en som vill övertygas kan ta en vända förbi movielens.umn.edu, ett webbprogram som rekommenderar filmer.
Netflix (ett amerikanskt företag som hyr ut dvd-filmer via nätet) och dess svenska efterföljare Boxman använder denna teknik med stor framgång. Såväl Hollywood som oberoende filmproducenter kan glädjas. Netflix kan uppmärksamma publiken på alla filmer som inte har storfilmens marknadsföringsbudget.
Tidigare i veckan pläderade Maria Schottenius här på sidan för en kritik som är mer konsumentvägledande. Schottenius vill se recensioner med tydliga värdeomdömen. När läsaren kommit till slutet skall han få besked om huruvida romanen i fråga är värd sitt pris i kronor och lästimmar.
Men det är just i detta avseende som de mänskliga kritikerna blivit omkörda av sina digitala kolleger. Människan kan förstås fortfarande göra anspråk på att överträffa datorn som smakdomare, som en som talar om för folk vad de borde tycka om, men en sådan roll är det få som vill kännas vid. Däremot är vi chanslösa mot datorn när det gäller att tala om för människor vad de faktiskt kommer att tycka om. Den mänskliga kritikern skriver en recension som skall läsas av hundratusentals. Datorn skriver en "recension" som är unik för varje läsare.
Det är nu inget att hänga läpp över. Movielens mot Eva af Geijerstam är inte som Kasparov mot Deep Blue. Datorerna har vunnit som konsumentvägledare men kvar för människorna finns allt det roliga. Att skriva vidare på verket. Att sätta in det i ett sammanhang, konstnärligt eller samhälleligt. Att ge tolka och introducera. Att, när det är påkallat, ta itu med konstnärens person. Oavsett det gäller Bergmankomplex eller rakade underarmar.
Dagens Nyheter