"Bröst är bäst" heter en märklig film om amning som nyblivna föräldrar
får se på landets förlossningskliniker. Tonen känns igen från 30-talets
folkupplysning. Med blicken rakt in i kameran förklarar doktorer
bröstmjölkens välsignelser. Vitrockarna varvas med bilder av lyckliga
kvinnor som ammar i hemmet, på affärsmötet och i skidbacken. Hur länge
skall man amma, frågar producenterna och svarar att amningen bör upphöra
först när barnet självt frågar efter annan mat. Detta illustreras med en
scen där en mamma bjuder sitt barn bröstet och får svaret: "Nej tack,
mor. Jag vill hellre ha ett äpple." Barnet ser ut att vara mellan tre
och fyra år.
Amma ditt barn länge och mycket. Det är budskapet från MVC, BVC,
förlossningsvården, livsmedelsverket, mammatidningar och
barnuppfostringsmanualer. Inget annat påbud till nyblivna föräldrar är
lika tydligt och ensidigt. Det skapar ett tryck på mammor att amma även
om amningen inte fungerar eller är mycket smärtsam, vilket inte alls är
ovanligt. Nätets föräldrasajter bjuder på många historier om
mjölkstockning och såriga bröstvårtor, om mammor som gråter av smärta
när de ammar. På barnavårdscentralerna hänvisas dessa mödrar till
amningsfundamentalisterna i den ideella föreningen Amningshjälpen. Där
får de höra att bröstmjölksersättning endast skall ges om det ordinerats
av läkare.
Men det större problemet gäller jämställdheten. Så länge bröstmjölk är barnets enda födointag är det omöjligt att arrangera föräldraledigheten på något annat sätt än att kvinnan är hemma och mannen arbetar. Huvudansvaret för barnet hamnar hos modern. Ett mönster som knappast behöver hjälp på traven för att förstärkas.
Amningsauktoriteterna citerar rekommendationer från WHO om att ge bröstmjölk i två år, men utan att nämna att dessa råd är utarbetade för kvinnor i länder med begränsad tillgång till rent vatten. När PAHO, en avdelning inom WHO, summerar amningsforskningen tycks det i förstone som om bröstmjölk är det överlägsna alternativet. Men ser man till de studier som gjorts i industrialiserade länder och som tar hänsyn till socialgrupp ser man att de medicinska argumenten för att amma är knapphändiga. Barn som får bröstmjölksersättning klarar sig inte nämnvärt sämre än barn som får bröstmjölk. Kvar står då bara argumentet att bröstmjölk är "naturligt" och pulvermat är artificiellt. Inom ramen för en sådan luddig bröstkörtelfeminism blir det svårt att se att amningen är ett val, ett val som också har sitt pris.
Expressen