[audio:http://files.polite.se/audio/ibn_khaldun.mp3]
Ladda ner ljudfilen.
Första gången jag läste den arabiske 1300-talstänkaren Ibn Khaldun var
när jag bodde i Kairo för en tio år sedan. Jag var där för att slå dank
och fundera över vad jag skulle göra av livet. Ibn Khaldun passar fint
för sådana loja dagar när man inte är på väg någonstans. Tre sidor om
"Köpmäns transport av varor" och sedan två om "Människans förmåga att
tänka". Stora sjok känns igen från senare västerländska tänkare.
Historisk materialism och klimatlära. Marx och Montesquieu.
Ibland kallas han som sin tids viktigaste filosof. Ibland sociologins
grundare. Ibland känns han är helt nära och i nästa stund är han
verkligen 600 år bort. Han är, som det brukar heta, påfallande modern.
Eller om det är vi som är påfallande medeltida.
Nu är det konflikten i Darfur i Sudan som får mig att tänka på honom. Ibn Khaldun skrev mycket om relationen mellan nomader och bofasta och en av konfliktlinjerna i Darfur går mellan dom grupperna. På den ena sidan bofasta bönder, ofta svarta. På den andra sidan nomadiserande boskapsskötare, ofta araber.
De senare har beväpnats av regeringen i Khartoum och i FN sitter man som bäst och funderar på om deras härjningar utgör ett folkmord eller inte.
Men Ibn Khaldun sympati hade kanske legat hos dom ändå. Ibland kallar han dom araber, ibland beduiner, ibland kort och gått nomader. Men det är alltid samma viddernas män det handlar om. Och i sin beundran för dom kommer han nära den där märkliga tanken att nöd och konflikter tar fram det bästa i människan.
Så här kan det låta: "Av alla djur är förlossningen besvärligast för kamelerna och dom har störst behov av värme i samband med den. Kamelnomaderna är därför tvingade att bege sig djupt ut i öknen. Ofta drivs dom också bort från kullarna av garnisonerna och tränger långt ut i öknen för att undvika militären, dess rättvisa och undgå straff för sina härjningar. Som ett resultat är dom de vildaste människor som existerar."
Och på ett annat ställe säger han så här :"Ju fastare rotad i ökenvanorna och ju vildare en grupp är, desto lättare kommer den att uppnå överlägsenhet över andra."
Det är inte Rousseaus ädla vildar som galloperar fram genom öknen. Snarare Nietzsches blonda bestar. Men de är, enligt Ibn Khaldun, civilisationens ursprung. När människan blir bofast, säger han, vänjer hon sig vid lyx och överflöd. Identifikationen med den egna gruppen blir svagare och så småningom faller samhället isär.
Här är han rätt lik senare tiders civilisationskritiker. Lika sentimental över det enkla liv som han själv aldrig upplevt. Ibn Khaldun hann med att jobba som diplomat, minister, professor, rektor och domare. Men han levde aldrig med några kameler.
Sen hans dagar har historien gått hårt fram med världens nomader. Men civilisationerna har klarat sig och blivit nya civilisationer. Och nomaderna i Darfur är nu engagerade i att ödelägga en civilisation inte att grunda en.
Sveriges Radio / Studio Ett