[audio:http://files.polite.se/audio/nietzsche_cady.mp3]
Ladda ner ljudfilen.
Alla vet att riktigt onda män läser bibeln. Seriemördaren i rysaren Seven gör det. Hannibal Lecter gör det och lättar upp med lite Dante mellan varven.
Nietzsche är en annan författare som står långt upp på onda mäns
läslista. Max Cady, fängelsekunden och psykopaten i Cape Fear, var till
exempel en flitig Nietzschestudent.
Den goda hjälten som spelades av Nick Nolte satt en privatdeckare till
å spana på Cady. Och deckaren kom tillbaka med följande information:
You know where he was today? In a public library reading Thus spake Zarathustra by Fredrik Nietzsche he's this german philosopher. He said that God is dead.
Det är ju passande att en fånge intresserar sig för Nietzsche för Nietzsche intresserade sig mycket för fångar, bland annat i boken "Om moralens härstammning" från 1887.
Hur kom det sig att människor började straffa varandra? Vilka har vi blivit till följd av att vi straffat varandra? Varför straffar vi idag? Sådana där frågor håller Nietzsche på med.
Frågor som det varit ganska tyst om i den senaste tidens debatt om fängelser och fångvård. Istället har det mest handlat om vem som skall hållas ansvarig för alla rymningar. Det vill säga vem som skall avgå.
Nietzsche kan ju knappast hjälpa oss å besvara den frågan. Faktum är han inte kommer med så många svara på de djupare frågorna heller. Han erbjuder inga generella lösningar. Till skillnad från pliktetiker och nyttoetiker trodde han inte på en systematisk etik. Han trodde alltså inte, som till exempel Torbjörn Tännsjö och en del kristdemokrater, att man kan komma ur ett etiskt dilemma genom att tillämpa ett regelverk.
Varför straffar vi egentligen? Det kommer vi aldrig å få reda på säger Nietzsche. Straffet har betytt en massa olika saker genom tiderna. Det har använts för att underhålla och för att avskräcka. För att reformera och för att hämnas. Det straffsystem vi har idag är ett trassligt nystan som innehåller lite av alla dom där sakerna. Och vi kommer aldrig få veta vad som är vad.
Det där gäller i högsta grad också i dagens svenska debatt. Vi har ingen aning om varför vi straffar brottslingar. Men till skillnad från Nietzsche så har vi inte modet att erkänna det. Ställer man Nietzsche vid sidan om den samtida straffdebatten så ser man hur grund den senare är.
Regeringsföreträdare och opposition tävlar om att vara tuffa mot de tuffa. En sak som man säger från höger nu är att vi måste erkänna att det finns de kriminella som inte vill återanpassas till samhället och att medborgarna måste skyddas från dom. Det är Max Cady i Cape Fear de snackar om. Cady är en riktigt riktigt läskig kille. Han läser Bibeln. Han läser Nietzsche. Han har ihjäl folk. Dom skulle aldrig ha släppt ut honom. Han borde ha fått stolen.
Dödstraff eller inte? Den diskussionen kan vi faktiskt komma att få på allvar också i Sverige. Dödstraffet är den logiska slutpunkten för de stämningar som präglar debatten idag. Medborgarna måste skyddas från Max Cady. Och inget fängelse är så rymningssäkert som döden.
För några år sedan framkom det att hälften av svenskarana är för dödsstraffet. Filosofen Claudio Tamburrini skrev att det inte är så konstigt när dödsstraffmotståndarna argumenterar så illa. Jag tycker att han helt rätt. Det finns liksom intellektuell beredskap mot dödstraffet. Och nu kan det nog vara hög tid att skaffa sig den beredskapen.
Sveriges Radio / Studio Ett