[audio mp3="http://oivviosarkiv.files.wordpress.com/2005/01/thailand.mp3"][/audio]
"Varför älskar så många svenskar Thailand?"
Fritidsresors Lottie Knutson fick den frågan i en intervju häromdagen.
Hon svarade såhär:
"Det finns en stark relation mellan svenskar och thailändare. De kan ge sin sista skjorta till en svensk..."
Sedan berättade hon om en elefantridning hon och barnen gjort i Thailand.
"Den thailändske skötaren lät min mellanson få rida på en mellanstor
elefantunge, en som var lagom åt honom. Han gjorde det inte för pengar
utan för att vår son skulle bli glad."
Också Kungen har vittnat om thailändarnas värme och hjälpsamhet. Efter
katastrofen har tidningarna fyllts med rapporter om hjältemodigt
hjälpsamma thailändare som sätter västerlänningars intressen före sina
egna. Vilket i svenska medier framställts som något positivt. Thailänska
myndigheter har prisats och svenska har kritiserats. Men hur skulle vi
ställa oss om svenska myndigheter var lika opatriotiska i en svensk
katastrofsituation.
I Thailand finns en gammal diskussion om övervärdering av västerlandet och västerlänningar på bekostnad av det egna. På alla nivåer i samhället ses västerlänningar som bättre och behandlas bättre. En attityd som annars inte är så vanlig i Asien. Kanske är det mer självförakt än blidhet som gör att thailändarna accepterar att turisternas och turistnäringens behov nu ställs i första rummet.
Men det är förstås inte alla utlänningar som omfattas av den positiva särbehandlingen. Samma rasistiska tänkande som ger fördelar åt vita västerlänningar skapar stora problem för tusentals gästarberare från grannlandet Burma. Deras situation har redan tidigare uppmärksammats av människorättsorganisationer. De trakasseras öppet av polisen som pressar dem på pengar under hot om fängelse, utvisning eller misshandel. Från katastrofområdena har hundratals av dessa gästarbetare samlats in och satts i förvar för att dom inte kan uppvisa resehandlingar. Om svenska överlevande utsattes för samma behandling skulle vi bryta de diplomatiska relationerna med Thailand.
Vågen gjorde ingen skillnad mellan västerlänningar och asiater, men samhället gör det. Även i döden. Större resurser satsas på att identifiera ljusa döda än på att identifiera mörka. Vilket förstås också betyder att dom svenska medborgare med asiatiskt ursprung som omkommit inte kommer att identifieras i samma utsträckning som vita svenskar.
Varför älskar vi Thailand? Är det för att en thailändare kan ge dig sin sista skjorta? Är det för att en elefantskötare låter din son rida på en elefant som är precis lagom och inte gör det för pengar utan för glädja din son? Är det en positiv egenskap? Att inte ha och ändå inte kräva något av den som har?
Jag tror att vi älskar thailändarna för att dom låter oss leva i föreställningen att relationen mellan oss är jämlik. Vi älskar dom för att vi kan exploatera dom och för att dom samtidigt låter oss glömma att det är just det vi gör.
Sveriges Radio / Studio Ett