Invandringen måste släppas fri. För ett år sedan kom journalisten Per
Wirtén till den slutsatsen i en artikel i tidskriften Arena. För mig
hade det alltid varit en utopisk tanke men Wirtén lyckade övertyga mig
om att det är den mest pragmatiska vägen ut ur dystopiska situation som
Fästning Europa givit oss.
I onsdags kväll debatterade han med migrationsminister Barbro Holmberg
och Jan Fryklund, diakon i Svenska kyrkan. Scenen var Kulturhuset i
Stockholm.
Men mycket av tiden upptogs av Holmbergs vanliga mumbo jumbo. Jag undrar om hon har några särskilda mentala knep för att stå ut med sig själv. Hur klarar man till exempel av att kalla tvångsdeporteringar för "att ge människor stöd att återvända"?
Det där nyspråket brukar bli bra soundbites i Ekosändningarna, men som retorisk strategi i en livedebatt funkar det inte alls. Inte om halva publiken är invandrare varav många med egna erfarenheter av flyktingskap.
Det finns en viktig skiljelinje mellan Wirténs position och asylrörelsen. De senare menar de papperslösas problem inte skulle uppstå om våra myndigheter tillämpade utlänningslagen korrekt. Wirtén å sin sida menar att vi står inför en ny situation där många människor som söker sig till Europa varken har asylskäl eller humanitära skäl, men att de borde få stanna ändå. Den skiljelinjen vill jag veta mer om.
Dagens Nyheter