"Du får aldrig mer ha på dig vita kläder. De ser inte ditt ansikte. De ser bara svart, svart, svart. Fattar du inte att jag skäms."
Något sådant säger den vita konstnären Joanna Rytel i sin film "Att tänka tankar man inte vill tänka" om sin relation med en somalisk man.
Jag tror att jag har hållit på med liknande uppgörelser, att försöka få upp de vita nojorna till ytan, den vita omgivningens blickar som blivit den egna blicken.
Ändå känns det inte som om det är mig hon talar till. "Joanna är trött på att göra konst för svenska folket", står det på en skylt i galleriets entré. Men utställningen är rätt mycket en vit angelägenhet, en vit kvinna som gör upp med vita män och använder svarta män som språngbräda.
Jag tror inte att hon förväntar sig att svarta människor skall vara intresserade av hennes yrvakna funderingar om svart och vitt. Med det menar jag inte att svarta människor skulle ha några unika redskap för att studera rasism. Tvärtom. Jag och Rytel lever i samma rasistiska system och ingenting i det systemet är dolt. Det är bara att titta så ser man.
Eftersom Rytels egentliga samtalspartner är vita män är det kanske inte så konstigt att hon tappar bort hela maktfrågan. Det närmaste hon kommer den är att fundera lite över om hon är en nigger-fetisch-lover-kärring eller inte. Jag tycker att hon skulle ha funderat lite över om hon är en torsk eller inte. Jag hade förväntat mig det av någon som är så akut medveten om makt.
I veckan kom tidskriften Mana med ett nytt nummer. Tobias Hübinette, doktorand i koreanska, medverkar med en text om vita mäns begär efter asiatiska kvinnor. Utifrån olika postkoloniala feminister försöker han visa att relationer över rasgränserna inte alltid är så antirasistiska som utövarna vill tro. Han drar en linje från kolonialtidens sexuella övergrepp till dagens situation. Då som nu, menar Hübinette, är det oftast den vite parten som uppställer villkoren.
Texten har legat på Hübinettes hemsida på Stockholms universitet ett tag. Det gillade inte hans kollegor knutna till Institutionen för orientaliska språk - varav många är just vita män som lever i relationer med asiatiska kvinnor. Med hjälp av prefekten, chefsjuristen och dekanen har de nu fått bort texten från universitetets server. Det är inte sannolikt att Hübinette får fortsatt tjänst när hans doktorandtjänst löper ut.
I sin ovilja att diskutera vit makt i etniska blandrelationer kan Joanna Rytel ta gubbslemmet på Stockholms universitet i hand.
Dagens Nyhter