Tv-serien "Rötter" repriseras. I min hjärna är den länkad till
rundpingis på skolgården, suddiga olustkänslor och ett bollspel som
hette Nigger. "Kunta Kinte kutar inte", gick ramsan. Apropå att han fick
tårna avskurna efter att ha försökt rymma.
Några år senare hittade jag Alex Haleys bok "Roots" i Leonard Malones
bokhylla. Malone var en svart amerikansk journalist som bodde i
Köpenhamn och som pappa varit tajt med på sextiotalet. Boken hade en
dedikation från författaren vilket imponerade på mig. Det kändes som en
länk över den svarta Atlanten, till Haley och kanske till Afrika. En
länk som jag var glad över, vad de än sa på skolgården.
Redan under Haleys livstid uppdagades att han stulit delar av boken från en vit folklorist. Efter Haleys död visade det sig att mycket av det som inte var stulet var påhittat. Så var det med den länken genom historien. "Rötter" var bara ytterligare en ursprungsmytologi.
Det första som slår mig när jag ser tv-serien nu är hur den projicerar sin samtids värderingar på historien. Pappan som oroligt vankar av och an utanför hyddan när lille Kunta kommer till världen. Mer än något annat påminner det om "Lilla huset på prärien". Som jag tycker rätt bra om.
Dagens Nyheter