Här är min anmälan av Björn Ranelids *Öppet brev till George W Bush* från dagens Kulturnytt.
[audio:http://oivviosarkiv.files.wordpress.com/2007/09/arner_ranelid.mp3]
**Manuset**
I november 1965 skrev Sivar Arnér en lång artikel i Stockhomlstidningen under rubriken "Varför vi hatar USA". Han skrev om USAs krig i Sydostasien och rasorättvisorna på hemmaplan. Och om USAs allmakt, en makt som får oss européer att känna oss klämda.
"De har mer än tusen interkontinentala kärnvapenrobotar och Polarisraketer till reds. De har elvahundra strategiska bombplan; hälften kan när som helst med några minuters varsel starta. Ett okänt antal av dessa plan befinner sig just i detta ögonblick i luften för att se till att ingen annan sticker upp."
Slutligen skriver Arnér att hatet mot USA också är ett självhat. Vi är västerlänningar och USA är Västerlandets ledare. Frihet och jämlikhet är också våra ideal och USA komprometterar dem. "Därför", skriver Arnér, "hatar vi US som vår självbesudlare." Hur kan vi leva med oss själva i den här världsordningen, det är frågan han ställer.
Under de kommande veckorna var detta debatten som dominerade den svenska opinionsbildningen. Lars Forsell, Artur Lundkvist, Inger Segerstedt Wiberg. Alla skrev i frågan. Och Jan Myrdal förstås. För honom handlade det bara om geopolitik, om "Sakfrågan". Men Sivar Arnér hade ju skrivit en artikel av existentiell natur.
Dieter Strand skriver en artikel som sticker ut. Med sin tyska
erfarenhet kommer han inte lite från sidan och skissar den
svenska antiamerikanismens historia.
Hur den börjar hos högern som då såg en Clash of civilisations mellan
det kultiverade Europa och det materialistiska
USA. Branting såg i USA demokratisk potential. Högern såg pöbelvälde.
Det är först i jämnhöjd Gunnar Myrdal som perspektivet börjar svänga.
Det är kul att läsa den här debatten. Den ägde rum tre år före
sextioåtta, före det att den svenska vänsterns USA-kritik
stelnat till en uniform.
Idag kommer Björn Ranelid ut med boken "Öppet brev till George Bush", och skriver in sig i den svenska antiamerikanismens historia. Ranelids tilltag påminner lite om Arnér så tillvida att han vill göra storpolitiken till en existentiell angelägenhet. Vilket jag tycker är sympatiskt.
Han försöker binda ihop världen: USAs utrikespolitik, kokaodlande bönder i Latinamerika, knarkare på plattan. Och Jesus förstås.
I en mästares händer hade det kunnat bli fantastiskt. Men med Ranelid blir det bara soppa av alltihop.
**Arnérdebatten**
Som en bonus till er som gillar att gå till källorna lägger jag ut alla artiklar jag kunnat hitta i arkiven i den debatt som Sivar Arnér startade i november 1965. Courtesy of KB:s mikrofilmsarkiv.
