[audio:http://files.polite.se/audio/mehdi_jonsson.mp3]
Ladda ner ljudfilen.
När Mehdi Ghezali kom hem till Sverige i juli landade han mitt i
nyhetstorkan. Han satt där i pressuppbådet och såg ut som vilken
förvirrad hårdrockare som helst. Själv stod jag böjd över middagsdisken
och kastade bara ett getöga på sommarhusets brusiga 14-tummare. Ändå är
det den enda av semesterns nyhetssändningar kommer ihåg.
Kanske beror det på att den efterföljande pressdiskussionen såg ut som
den gjorde. Vad hade Mehdi Ghezail egentligen sysslat med i Afghanistan?
Hur hade han haft råd med de många resorna? Portugal, Saudiarabien,
Afghanistan, Pakistan. Vem hade han bott med i Jalalabad. Hade han
verkligen blivit utsatt för tortyr på Guantanmo? Hur kunde han veta
exakt hur kallt det var i cellen? Hur kunde han uppge klockslag och
samtidigt påstå att han inte hade någon klocka?
Jag tänker på mina egna resor. Hur skulle man kunna styra ut mig om jag blev anklagad för samröre med terrorister? Vad gjorde jag egentligen i Kairo hösten och vintern 1994? Hur hade jag råd med den resan när jag året innan levt på studiemedel? Varför studerade jag arabiska? Varför bodde jag i stadsdelen Imbaba, ett av den muslimska fundamentalismens starkaste fästen?
Stämmer det att huset du bodde i också inrymde en Moské? Vem träffade du? Kan du ha träffat Mohammad Atta som vid den här tiden studerade på Kairouniversitetet? Stämmer det inte att din far är en exilamerikan som uppfostrade dig med antiamerikanska värderingar? Varför har du Main Kampf och Koranen i bokhyllan?
Hur skulle jag kunna försvara mig mot de anklagelserna? Hur skulle jag kunna vara trovärdig i mitt försvar om jag titulerades som Kairosvensken, snarare än med mitt namn.
I förra veckan sände Sveriges Television ett reportage av Gellert Tamas om Calle Jonsson, killen som grekisk polis tror är skyldig till knivattacken mot Christoforos Serdaris. För första gången i Sverige presenteras grekiska myndigheters syn på fallet. För första gången presenteras fakta som låter oss dra slutsatsen att Calle Jonsson faktiskt kan vara skyldig.
Jag tror mig inte veta att Calle Jonsson är skyldig. Jag tror mig heller inte veta att Mehdi Ghezali är oskyldig. Jag vet inte mer än vilken svensk journalist som helst om de sakerna. Och det är just det som är poängen. Jonsson är den enda i Sverige som vet som hände på Kos. Ghezali är den ende som vet vad han gjorde i Afghanistan.
Det enda jag verkligen kan försäkra mig om är att deras historier värderats mycket olika i svenska medier. Och det kan du också kolla upp. Det är bara att knata ner på närmaste folkbibliotek och göra en sökning i tidningarnas artikeldatabaser.
Ghezali är nästan alltid misstänkliggjord, men Jonsson ifrågasätts nästan aldrig. Ghezali presenteras länge som den "svenske talibanen" trots att det aldrig bekräftats att han haft något samröre med Talibanerna. Senare övergår han till att vara "kubasvensken".
Calle Jonsson däremot blir aldrig greklandssvensken. Tvärtom är han ofta kort och gott Calle. Han är aldrig bara Jonsson. För Mehdi Ghezali är det tvärtom. Han är ofta Ghezali, men aldrig bara Mehdi. Calle får vi komma nära. Ghezali befinner sig på ett betydligt större avstånd.
Om jag får önska mig något till julen av mina svenska journalistkollegor så är det inte en helgonförklaring av Ghezali och inte en svartmålning av Jonsson. Jag önskar mig bara lite mer Mehdi och lite mindre Calle. Lite mera Jonsson och lite mindre Ghezali.
Sveriges Radio / Studio Ett