Vårt behov av rasism
av oivvio
När jag gick i fjärde klass läste vår klassföreståndare Robinson Crusoe som högläsningsbok. De högläsningstimmarna hör till mina absolut obehagligaste barndomsminnen. Det är ett grumligt och förvirrat obehag, det obehag barn upplever när de utsätts för en kränkning och inte förstår vad som pågår, inte förstår att det blir kränkta. Hela kroppen säger att någonting är fel men man har inga ord.
I dag kan jag tycka att situationen känns som en lite för skruvad litterär konstruktion: en helvit miljö påtvingar mig den koloniala urtexten. Men jag kan fortfarande se klassföreståndaren. Hennes jeans, Ballykängor och v-ringade lammullströja. Jag kan fortfarande se hela hennes normalitet och hela mitt avvikande.
Afrosvenskarnas riksförbund har ställt sig bakom en JK-anmälan av Tintin i Kongo. Halva bloggosfären pekar finger och råflabbar medan den andra halvan indignerat talar om yttrandefriheten. Ungefär som när Centrum mot rasism kritiserade Nogger Black-reklamen för ett par år sedan.
På DN:s ledarsida hävdas att Tintin i Kongo förvisso är rasistisk men att det ändå är viktigt att ge ut den. Det hävdas också att den också utgör den bästa tänkbara utgångspunkten för vuxna som vill prata med barn om ”andra kulturer” och rasism. Bästa tänkbara utgångspunkten för vita barn eller för svarta?
Expressen
sitter här och läser din blogg för första gången. Är imponerad över genuint insiktsfulla insikter. Vanligtvis brukar jag sälla mig till leden av dem som pekar finger och råflabbar åt de som klagar över Nogger Black-reklamen, och Tíntín har en speciell plats i mitt hjärta. Men jag är inte dummare än att jag vet att Hergé inte var något bättre än de flesta andra på sin tid, med dess helt skeva ideal.
Tíntín i Kongo är ju kliniskt sett oförsvarbar som barnbok, ja, det går inte att argumentera emot. Men anledningen till att jag vill låta barn läsa den är att de kan få perspektiv på saker och ting. Du kan väl inte tycka att vi ska glömma den vita mannens vidrigheter och bara koncentrera oss på en lycklig harmoni nu? Barnen kan gott se vilka framsteg vi gjort från vårt skeva förflutna. Låt kidsen ha lite hopp om framtiden…
Har du barn?
pja, tekniskt sett är jag fortfarande ett barn
Ok, är du vit?
yes, men nu får du komma till poängen
Tja, jag ville bara ha lite koll på vilket håll du kommer ifrån. Om du skaffar barn någon gång, som inte är vita, så tror jag att det kommer falla sig rätt naturligt att du inte läser ”Tintin i Kongo” eller ”Koks i lasten för dem”. Jag tror att du kommer se att det finns ett behov att skydda dem mot en massa obehagligheter i vardagen. Du kommer se att det finns ett behov av att ge dem en stark positiv självbild och att det finns en massa grejjer i samhället som står i vägen för det.
Här är en YouTube-video på det temat. Den är från en amerikansk kontext, men jag tror att du fattar grejjen.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=z0BxFRu_SOw&rel=1%5D
Vill du ha något från Sverige kan du ladda ner den här rapporten från Rädda barnen, ”Det måste vara någonting annat: En studie om barns upplevelser av rasism i vardagen.”